Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard von Beskow död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
ty han var som hvar och en annan dödlig en son af sin
tid; det var nog, att han dock alltid visste till
sitt värde uppskatta, hvad den nya tiden hade bäst
och vackrast att bjuda.
Såsom sådan var han väl också den egentliga
personifikationen af den akademi, hvars sekreterare
han i så många år var, och hvars ära han på det
ädlaste sätt gjort till sin egen. Hvem kan väl undra
på, att han efter bästa förmåga sträfvade att i ett
idealiskt ljus bibehålla sådana personligheteter,
med hvilka den sanningsökande samtiden handskades
något hårdhändt? Hvad han i detta hänseende gjort
för Carl XII, för Gustaf III, för Leopold, skall,
om det också icke torde ega bestånd inför historiens
opartiska dom, dock alltid vittna om ett sinne, sorn
älskade sitt fosterland och dess stora, företrädesvis
dess poetiska, minnen samt, i ifvern att rentvå dessa
från förnärmande beskyllningar, till efterverldens
tjenst framdragit ur dunklet en mängd acta, som utan
tvifvel skola bidraga att en gång sätta dem i deras
riktiga dager. Men ej blott som historieskrifvare
och tecknare af Sveriges stora historiska minnen,
- än mera såsom literär porträttmålare, hvilken för
den glömska samtidens blickar framställt tjusande små
bilder af personligheter, hvilka på ett mera obemärkt,
men dock välsignelsebringande sätt ingripit i vår
kulturutveckling, har han framstått på en gång som
en medlare mellan förr och nu och som en konstnär
af hög rang; och desto mera har han egt förmåga
att gripa, ju närmare hans original stått till hans
eget hjerta - vi påminna om Stjern-stolpe, Frigel
och Raab -, äfven om stilen, oaktadt sin finhet,
dock genom en viss brist på den moderna egenskap,
som man kallar »humor», visat sig härstamma,
äfven den, från det förflutnas eleganta, men något
torra förebilder. Ädlast till formen, om ock till
innehållet mera vittnande om vidsträckt beläsenhet
och fint verldsmannasinne än om egentligen filosofisk
djuptänkthet, har han nedlagt sin åsigt om lifvet och
visat sin medfödda och förvärfvade karaktersadel i
den lilla, allom bekanta uppsatsen om »Själens helsa»,
der den för en grånad verldsman passande aristippiska
verldåskådningen parar sig med en stundom sokratisk
vishet och platonsk högstämdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
