Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poesi och Måleri. Frithiofs saga af Esaias Tegnér. Med teckningar af A. Malmström. Noveller, berättade på ottave rime af Acharius. 1. Vapensmeden. 2. Ateliern. 3. St. Huberts fest. 4. Rosina. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 POESI OCH
MÅLERI.
tena åter blifvit påminda om henne och funnit
oss nödsakade att åter något vidröra hennes stora
betydelse, emedan i dessa båda arbeten af bildande
konstnärer den gräns onekligen beröres, som skiljer
fullkomligt olika områden från hvarandra. Vilja vi
enklast och tydligast beteckna skilnaden mellan de
olika områden, som vi åsyfta, så framhålla vi den
inom menniskoanden omisskänliga skilnaden mellan
den bildande fantasien, som formar i rummet och
ger åskådliga gestalter för ögat, samt den diktande
fantasien, som ställer bilder efter hvarandra i tiden,
hvilka, uppfattade genom örat, existera icke för det
yttre, utan for det inre sinnet. Tänker man närmare på
saken, så skall man lätteligen inse, hvilken vrångbild
måste åstadkommas genom sammanblandning af dessa båda
olika verldar, som lefva ett fullkomligt olika lif
och i grunden äro mot hvarandra stridande, då den ena
ger stillastående, fixerade, den andra åter rörliga,
flytande bilder, hvadan mycket, som den ena tillåter,
blir för den andra otillåtligt och omöjligt. Hvad
målaren kan och måste göra, är sålunda otillbörligt
för skalden, nemligen att af bilda yttre föremål med
alla deras detaljer, hvaremot skalden kan direkte
teckna det inre lifvet, hvilket är otillgängligt
för tecknaren annorlunda än antydningsvis. Likaså -
hvad skalden kan och måste göra, nemligen teckna de
inre rörelser af hopp, fruktan, glädje, oro, hvilka
under slägtets barndomsålder gerna söka objektivitet
i åtskilliga fantasibilder, som dock äro för formlösa
att framställas i yttre bild, det måste målaren eller
tecknaren lemna i behåll åt den diktande fantasien,
särdeles om han ej eger förmåga att, såsom grekerna
gjorde, gifva dessa fantasibilder plastisk form. Men,
frågas med rätta, kunna då dessa olika verldar icke
mötas på något håll? Jo väl, de mötas fullständigt
i illustrationen, som just deri har sin stora och
vigtiga betydelse, att hon utgör föreningslänken
mellan poesien och den bildande konsten. Det är denna
illustrationens gränsbetydelse vi finna i allmänhet på
ett vackert sätt iakttagen i professor Malmströms nya
teckningar till Fri-thiofs saga, under det vi blott på
ett par ställen anmärka ett öfverskridande af gränsen
genom irrfärder in på den diktande fantasiens, på
skaldens område, medan tvärtom den i skarpa konturer
och säkra drag i ottave rime tecknande »Acharius» från
poesiens ståndpunkt gått för långt in på teckningens
område samt, i våra ögon, just såsom sådan eger en
hufvudsaklig brist, nemligen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
