Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR OM SVENSK VERSKONST.
259
Han skall här, i synnerhet med tillhjelp af de
vidfogade noterna, lära känna ganska mycket både
nöjsamt och begrundningsvärdt rörande det offentliga
och enskilda lifvet i verldsbildningens forna
hufvudstad, Athen. Han skall här beundra den stundom
godmodigt lekande, stundom skarpt bitande qvickhet,
som i så rik tillgång finnes hos Aristophanes, den
gamla verldens störste och en af hela verldens störste
komediförfattare. Han skall vinna någon kunskap om den
grekiska komedien i allmänhet, som är så väsendt-ligt
olik den moderna, och hvars betydelse har varit stor
för literatur- och kulturhistorien, ja till och med
för den politiska historien. Allt detta och mycket
rner skall man vinna, om man med uppmärksamhet läser
den af hr Säve öfversatta komedien «Foglarne>-,
om hvilken öfversättaren yttrar, att den är »det
snillrikaste och i hvarje afseende utmärktaste af alla
de elfva lustspel, som vi ega qvar under Aristophanes’
riagm».
Af skäl, som utrymmet blott tillåtit oss att antyda,
anse vi att denna öfversättning är af vigt och bör
blifva välkommen för den bildade allmänheten redan
för innehållets skull. Men denna sida af saken kunna
vi blott i förbigående påpeka, emedan vi, enligt hvad
öfverskriften till denna lilla uppsats antyder, nu
egentligen vilja för tidskriftens läsare framhålla
öfversättnin^ens betydelse, dess förtjenster och
möjligen förekommande felaktigheter, så vidt de angå
den. svenska verslyyynaden.
Verskonsten, såsom varande konsten att. enligt vissa
lagar bygga ellef konstruera versen, är naturligen
icke det samma som poesi, utan blott den formel a
sidan deraf, ja till och med blott en del af den
formela sidan. Ett poetiskt innehåll blir först i en
skön, konstnärlig form verklig poesi, och verklig poet
kan ingen bli, som ej genom studium och öfning gjort
sig till mästare öfver formen. Ty i hvarje skön konst,
således äfven i poesien, är formen af en betydelse,
som ej får förbises för innehållets vigt.
Den svenska verskonsten har från gamla tider ofta
blott varit en rimkonst. Vi vilja ej tala om den
stora hjorden af sämre poeter i alla tider; äfven våra
störste skalder hafva så väl i orimmad som rimmad vers
ofta lemnat derhän, om de valda orden med afseende
på deras vanliga och rätta uttal passade på den ena
eller andra platsen i versen. En vers kan icke finnas
utan versfötter, på hvilka han vid uppläsandet så
att säga f/år. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
