Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALISM.
487
intryck intet själsinnehåll; inga intryck utan
organer, som mottaga, och en yttre materia, som gifver
dem. Med dessa organer försvinner själen, med nya
organer uppstår en ny. Och härur löper sedan hela
deri praktiska delen af denna filosofi; ingen frihet
hos en produkt af den efter lagar verkande naturen;
inga särskilda lagar för godt och rätt; ingen högre
enhet för dessa själar utom den naturens verld,
ur hvilken de uppstå och i hvilken de förgå. Det är
ett öfvermod utan like då menniskan gör anspråk på
en öfvernaturlig tillvaro, då hon icke vill beqväma
sig att vara en d.el af detta hela, utan vill vara
något för sig sjelf.
Sådan är systemets bygnad. Vill man bräcka det hela,
måste häfstången anbringas under sjelfva grundvalen,
och så gör ock psykologen, när han nu vänder sig
mot materialistens kunskaps-theori och pröfvar häris
sensualism.
Menniskan får sitt innehåll genom intryck. Man
skulle kunna begynna med att fråga: hur går detta
till? eller ännu riktigare med en annan fråga:
hvarom gifva dessa intryck kunskap? Flytta de yttre
tingen genom intrycken in i medvetandet, så äro
de ej längre yttre ting. Aflösa de åter frän sig
delar, som ingå i organet, så är det om deasa delar
intrycken gifva kunskap, men ej om det, som är qvar
i den yttre verlden. Kunskap om en yttre verld får
jag i intetdera fallet. Men invändningen blir ännu
svårare, om frågaren hänvisar materialisten till en
erfarenhetssats, som han aldrig kan jäfva. Alla
egenskaper, som intrycken sägas meddela oss,
äro tydligen ingenting annat än retningar hos
de förnimmande organen. Sötma, surhet, vällukt,
skroflighet, släthet, klang o. s. v. äro begrepp
utan all betydelse för »tingen» i sig sjelfva. De
förutsätta ej blott relationen till organer, som
smaka, lukta, känna, höra, utan allt hvad i dem
finnes är tydligen endast och allenast förnimmelser
hos dem som förnimma. Detta är det faktum, som den
materialistiske psykologen verkligen analyserar. I
Fela verlden är sålunda för honom en hop förnimmelser.
Dermed är sensualisten »subjektiv idealist.» Det
omedelbart vissa är en massa förnimmelser eller
retningar. Huruvida dessa retningar meddela kunskap
om något annat än sig sjelfva, är fullkomligt
obekant. Huruvida någon förutsättning finnes för
deras tillvaro, vet man icke. Så vidt riu begreppet
»sanning» förutsätter en jemiorelse, kan här ej talas
om sanning, ty en jemförelse kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
