Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avfall från Gud - Upprättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274
Upprättelsen.
när han slutade upp med att gå fram till far med sina
bekymmer och frestelser, när han icke längre ville lära
av far, utan tyckte, att han kunde reda sig på egen hand.
Redan då förlorade han i själva verket sin
barnaställning. Men när han så rent av rymde från hemmet, när
han icke längre ville veta av den gode mannen eller
kalla honom »far», när han allt fort blev borta från
hemmet utan att känna någon riktig ånger däröver eller
någon lust att vända tillbaka, då förlorade han även i
yttre måtto sin ställning som barn i det hemmet.
Om vi förhålla oss gent emot Gud som det barnet
mot sin fader, då ha vi förlorat döpelsens nåd. Och
det kan ske, långt innan det blir uppenbart i det yttre.
I dag jag dig ock beder,
O Gud och Fader min:
Led mig i dina seder,
Ske hos mig viljan din,
Att aldrig jag bortviker
Ifrån den rätta stig,
Att fienden ej sviker
Och orätt leder mig! (Sv. ps. 425:2.)
Upprättelsen.
Men den rike mannen, som av oförskylld godhet
tagit sig an den fattige gossen, han älskade gossen,
fast denne övergivit honom och hemmet. Det kostade
fadern mycket besvär att få reda på, vart gossen rymt.
Men ingen möda, ingen kostnad var honom för stor.
Det ädelmodiga beslut, han en gång fattat, att rädda
gossen undan nöd och elände, stod fast. Han sökte och
fann honom till sist i ett uselt kyffe. Gossen ville
springa sin väg, när han fick se fadern. Men
faderskärleken blev honom för stark. Under tårar följde han
med tillbaka till hemmet. Han sade såsom den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
