- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
48

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 LIFS LINJER

och ännu äro de få, segrade och segrar tillsvidare
humaniteten öfver humanismen. Medeltiden blef
mänsklig, där antiken varit mest barbarisk, men däremot
barbarisk, där antiken varit mest human. Redan den
första polemiken mot kristendomen belyser detta. Här
menas ej de lögnaktiga beskyllningarna mot de kristna
för laster, människohat och ateism — anklagelser, dem
ej ens en Tacitus blygdes att oundersökta sprida. Nej,
här menas den sakliga polemik, som visar
grundmotsatsen mellan den andligt förnäma hellenismen
och den folkliga kristendomen, mellan evolutionismens
och spiritualismens lifssyn. Man angriper t. ex. det
kristna gudsbegreppet om en skapande och på sjunde
dagen tröttnande Gud: en Gud som vredgas, när han
finner människorna onda, sedan han först danat dem
i sin bild; en Gud, sona efter en lång sömn slutligen
beslutar frälsa människorna från synden och då
utväljer ett enda folk såsom medel härför. Man visar
det, Gud ovärdiga i ett gudsbegrepp, enligt hvilket
människan blef hela universums mål. Man ställer mot
detta det helleniska begreppet om Gud som universums
själ, ett begrepp enligt hvilket det blef en löjlig och
låg tanke, att Gud skulle danat masken människan
enligt sitt beläte eller kunnat vredgas på henne. Man
angriper djäfvulstron såsom en grof misstolkning af
dualismen i tillvaron; likaså läran om kosmos slutliga
undergång, Guds människoblifvande och köttets
uppståndelse. Man påvisar, i fråga om den senare, den
djupa motsägelsen mellan kristendomens förakt för
kroppen och dess tro på kroppens uppståndelse. Mot
Guds människoblifvande i Kristus framhöll man, huru
fullt mänsklig Jesus visade sig i häftigheten af sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free