Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
angrepp på sina motståndare, i sin fasa för lidandet
och döden, i sin Önskan att kunna undgå dem. Man
visar, huru föga »underbara» hans, äfven af andra
utförda under voro, och huru obevisadt det största
— uppståndelsen — var. Man påpekar, huru en
Origenes’ allegoriska tolkning af de kristna myterna
voro värre än den bokstafliga tron på dem, ty dessa
allegoriska dunster förgjorde själarnas omdömeskraft
i fråga om alla oklarheter, motsägelser och
orimligheter i Jesu egen förkunnelse liksom i berättelsen om
hans lif! Men det, som för hedningarna blef den
svåråste förargelsen, var dock, att ovetande och ovise,
syndare och slödder voro de utvalda; att visdomen
kallades ond men enfalden god; att den renhet och
rättrådighet, själsstorhet och själsstyrka, människan
vann af -egen kraft, fördömdes som egenrättfärdighet,
medan det andligt värdefulla endast kunde uppnås
genom nådetiggande. Den för hedningen svåraste
galenskapen var, att de kristna föraktade egendom
och statens lagar; att de gjorde den förra gemensam
och kränkte de senare i vissheten att stå oändligt öfver
dem. Allt det goda i den nya läran hade, menade de,
redan af Plato och andra tänkare blifvit uttaladt —
ända in i en sådan enskildhet som att de mycket rika
ej kunna vara goda och därför heller icke lyckliga.
Man hade således intet att vinna men mycket att
förlora »genom att uppge tron på det kosmos, som de
största tänkare uppfört af sina bästa tankar, jämte
kunskapsglädjen och den stolta känslan af egen
värdighet för att i utbyte erhålla en syndig, af satan anfrätt
värld, samt utsikten till ett annat lif för kroppen.
Ty själens odödlighet hade ju redan Plato lärt.» (2).
4. — Lifslinjer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
