Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
LIFS LINJER
Men det var dock Jesu »Gud Faders»-lära, som
därframför allt blef antropomorfismens källa.
Att västerlandet stannat så länge i
antropomor-fismen beror måhända af det behof att
innerlig-göra det religiösa lifsförhållandet, som medverkat till
personliggörande af den religiösa känslans föremål.
Fadersbegreppet fick »tvångsföreställningens» makt och
har den delvis ännu, ehuru det — allt eftersom
tungfärdigheten ökats i dess bruk — blifvit tunnslitnare,
såsom, strandsnäckan slites under vågskvalpet.
Och hvad äro alla teologers och filosofers begrepp
om Gud annat än snäckor, som från det oändligas haf
med ordens skum kastas kring på den strand, där
det mänskliga och det oändliga mötas — mötas just
i den skumrand, som döljer livar det ena börjar och
det andra slutar? De finnas, som nedlägga mycket
allvar på att bevisa, att om dessa snäckor ej vore,
vore ej hafvet, medan andra inse, att vore ej hafvet,
vore ej snäckorna! Dessa senare sitta stilla vid hafvets
strand, där de äfven finna otaliga försteningar af
tidigare, ur hafvet födda lifsformer. De veta, att de
religionsbegrepp, som nu anses så väsentliga för
samtidens människor, framdeles få samma betydelse som
geologiska bildningar. Men ju klarare de inse
formernas förgänglighet, dess mer söker deras kärlek
hafvet själft, som aldrig åldras, som skapar
evinner-ligt, som leker och dödar och ler i sin eviga styrka,
medan människobarnen leka med snäckorna vid dess
strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
