- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
105

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUDSBEGREPPETS OMVANDLING 115

hon där af sina mest förödande lidanden. Icke heller
här uppenbaras visa och fullkomliga lagar; äfven här
förspilles ofta det yppersta, medan det lägsta består.
Ja, redan genom att iakttaga kärlekens öde på jorden
kan människan till öfvermätt förvissas, att Gud icke
är kärleken. Ty huru skulle han då kunna låta sitt
eget väsen kränkas djupare än allt annat; huru då själf
kunna utstå medvetandet om alla de kval, hans
världsallt innesluter? Ett gränslöst medlidande blir den
känsla, han inger den stackars människa, som söker
stilla sitt hjärtas uppror med tanken: Gud är större
än mitt hjärta. Men en dag kommer, då hon känner
att hennes hjärta är större än Gud. Och då kan hon
ej längre äga honom ens i underkastelsen, sedan hon
upphört att känna honom i kärleken. Sammaledes
går det den människa, som söker Gud i sanningen.
Af alla andens behof är sanningen det mest
djupgående, men äfven det för hvars tillfredsställande
människan minst är danad. Framför allt gäller detta
sanningen om Gud. En natur måste vara mycket grund,
om den icke redan före tjugufem år funnit alla »bevis»
för Gud så bräckliga, att de falla som korthus för
pusten från en barnamun. Ty redan hvarje vaken
och varm barnasjäl känner de olidliga motsägelserna
mellan tillvaron och det personliga gudsbegreppet, anda
tills religionsundervisningen hunnit fördunkla
barnasjälens klarhet. (1). Och lika litet som de sinnliga
och själsliga naturlagarna te sig som danade af en
kärleksrik faders hand eller en allvis mästares hjärna,
fika litet röjer kulturförloppet någon ledning genom
en klarseende blick. Det ypperliga går under, det
värdelösa frodas, det onda segrar — tills det faller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free