- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
106

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

LIFSL1NJER

på sitt eget öfvermod. Äfven här blir allt tal om
straffdomar eller högre afsikter eller dolda rådslag
meningslöst, eftersom otaliga skuldfria få lida genom
den enes öfvermod; eftersom de »högre afsikterna»
synas ligga i oaflåtlig fejd med de »dolda rådslagen»!
Man behöfver ej likt en hofpredikant i hufvudstaden
sätta hungersnöd inom en landsdel i
orsakssammanhang med sedeslösheten i det öfriga landet eller likt
en landsortspräst torkan i en socken i samband med
en dansbana därstädes! Nej, må man gå djupare vid
sin tankes arbete att »rättfärdiga Guds vägar med
människan» och man skall inse, att redligheten ofta är
farligare än oredligheten för en människas framgång.
Ålägger man sig full ärlighet inför erfarenheten, då skall
man ofelbart sluta i samma själskval som Katharina af
Siena, hon som döende klagade: »I alla bygder har
jag förkunnat frid och rättfärdighet, men till hvad
gagn? Och när det till intet gagnade, hvartill tjänade
då allt mitt bedjande och all min andakt? Och tjänade
de till intet, hvem manade mig då att handla så?
Mitt eget hjärtas röst eller —? Och om det ej var
Gud? Är han öfverhufvud, eller är han alls icke?
Är allt ett intet?»

Dör man icke som hon under denna frågornas
fråga utan fortlefver, då kommer en dag, när man
bedröfvad intill döden bekänner, att Gud lika litet
är rättfärdigheten, som han är allvisheten eller
allgodheten eller allmakten. Jesu klagan — min Gud, hvi har
du öfvergifvit mig? — aflöses af den ännu bittrare:
min Gud, hvi har du öfvergifvit jorden åt
orättfärdigheten? Och äfven om man i fråga om kulturförloppet
som naturförloppet uppger det omedelbara försyns-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free