Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
LIFSLINJER
lunda: »Huru mycket är det ej, som vi icke veta och
ej heller behöfva veta!» I vår tid har denna
tanke fått detta uttryck:
»Det gifves två sätt att få frid: det ena att tro sig
äga sanningen om människans lifsfrågor. Det andra
att veta den vara otillgänglig och veta hvarför».
*
Det är förklarligt, att människor trott sig mäktiga
att lösa världsgåtan, så länge människan såg sin jord
som världens medelpunkt, sin själ som tillvarons
brännpunkt. Redan Job visste dock, att vi äro såsom
i går komna och veta intet; att vårt lif är som en
skugga på jorden. Redan han riktade till sina
»världs-förklarande» vänner spörsmålet: hade de varit åhörare
i Guds hemliga råd och så fått visheten i sitt våld?
Och när man ännu träffar en sådan »världsförklarare»,
frågar man sig, om, han aldrig vandrat under
stjärnorna, om han således aldrig ens anat all-lifvets
oändlighet och människolifvets begränsning; om han aldrig
svindlat vid vissheten att endast vara ett grand i en
droppe af det silfverregn, som faller genom rymden,
ett grand, som — under en ljusblink mellan två stora
mörker — tror sig i stånd att förklara världsalltet!!
Men i samma stund vi le åt dessa anspråk, stinger
oss en smärta, som hejdar leendet. Ty vi minnas,
att det orimliga anspråket att förklara världen, ytterst
hvilar på det oafvisliga tvånget att — till lifs behof —
förstå vår egen plats i denna.
Men förstår jag då ens, huru och hvarför jag
lefver? Är jag kanske från verklighetens synpunkt ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0180.html
