- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
171

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

mer lefvande, än en inspunnen larv är det från min?
Ett enda vet jag: att, har jag än ett minsta mått af
lif inom den jordiska tidens och rummets hölje, här
är jag dock en lefvande: förnimmer mig som mål för
verkningar, som orsak till verkningar; färdig till
motstånd mot det, som stör mitt varande. Lefvandet
förenar mig med äfven det minsta väsen, som min
snuddande hand kan krossa, det väsen åt hvilket all
mänsklig vishet från världens begynnelse och till nu, hela
summan af mänsklighetens uppfinningar och
upptäckter, icke kunde återskänka den af mig släckta
lifs-gnistan. Lifvet är och förblir gåtan, inför hvilket
tanken stannar och hvarifrån den utgår, den största,
ja, den enda gåtan.

Djupa tänkare hafva ifrågasatt tillvarons
verklighet; stora diktare ha kallat lifvet drömmen om en
skugga. Men hur overklig verkligheten i stilla stunder
än må synas, huru ovisst allt utom just ovissheten, hur
tänkbart att vårt lefvande inför väsen af högre art
kunde te sig såsom för oss döden, ett är dock säkert:
aldrig tviflar en lefvande på detta sitt eget tillstånd
såsom motsats till det, ur jordens synpunkt, döda.
Huru vi än i hvarje annat fall ifrågasätta kunskapens
möjlighet; huru vi än säga oss, att sinnena som
förståndet endast ge oss bilder af verkligheten; huru
olika vi än må bestämma lifvets begrepp: själfva
förnimmelsen att vara till är otvetydig. Och när
människan tröttnat på de fruktlösa frågorna, på det
tvetydiga i alla bestämningar, det skenbara i alla begrepp,
det tomma i alla ord — då känner hon åter visshet i
detta sitt varandes verklighet.

De äldre världsbilderna hvilade på villan, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free