Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
I.IFS LINJER
Den lifsfromme kan på den stora frågan hvarken
svara med nirvana eller med himlen. Han kan endast
visa på utvecklingstanken, den tanke vi,
tillbakablickande, se flamma från höjd till höjd som vårens
tecken öfver en ännu vinterlig jord. Han kan äfven
visa på de stora andar, som kanske aldrig voro
lyckliga en dag i sitt lif, men dock sjöngo det laus
v i t æ, som i vår tid ljuder tusenstämmigt ur musiken
och dikten, konsten och trosbekännelserna. Ja, ljuder
äfven från stilla kamrar, där svaga stämmor tacka
endast och allenast för lifvets gåfva. Människosjälens
djup mätes efter arten af dess lifskärlek. Många
människor mena sig visserligen älska lifvet. Men det
är endast djäfvulen, världen och sitt eget kött de älska,
en djäfvul, som ej har ett drag af Lucifer, ej ens af
Mefistc utan endast af Belzebub, de surrande
intig-heternas härskare!
Att i sanning älska lifvet, det är att vakna hvar
dag med Thorilds jubel:
»Denna dagen — ett lif!»
Det är att af morgonljuset döpas till dåd; att i
aftonljuset räkna dagens gåfvor på ett radband. Det
är att mellan morgon och afton utdela sig som
sakrament och att ha anammat sakramentet i all den styrka
och sötma dagen bjöd oss. Det är att som vår jordiska
sagohjälte midt ibland ormgropens kval ännu
lofsjunga lifvet. Det är att hvar dag fröjdas åt det
nya lif, som öfverallt spirar. Lifvet behöfver aldrig
bli fullkomligt fattigt för den, som med någon tråd
af sin varelse är fästad vid ett barn, om också endast
det, som tillfälligt leker vid vårt knä. Ty barnen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
