Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
sanning sagt, att vår förmåga att känna naturen med
sinnlig andakt är »Neu-Gehirn». Men det är från och
med Rousseau och Goethe Europas hjärnor började
vinna denna egenskap, som i århundraden varit de
japanska hjärnornas. Framför allt blef det Goethe,
som — genom sina sinnens känslighet och sin själs
sundhet — förde släktet närmare jorden och lifvet,
den närhet, som är alla förnyelsens villkor. När han
mot kristendomens memento mor i satte sitt
memento v i ve r e, då var det ej allenast lifslustens
evangelium, han förkunnade, nej, äfven dess lag.
Hade Goethe lefvat i vår tid, huru fullt skulle
han ej samstämt med alla dem, som nu i alla land mot
nutidens maskinlif framhålla, att arbetet måste vara
kraftbefriaren icke kraftbindaren; att skapandet af ett
lif i skönhet är vårt arbetes mål. Det mål människorna
glömt, men Goethe aldrig glömde, han, som i modern,
hvars bröst barnets rosiga läppar suga, såg all-lifvets
högsta uttryck; ban för hvilken den bobyggande fågelns
vårkvitter var mera fängslande än alla samtidens
parlamentsdebatter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
