Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
eti otillräknelig. Ocli snart förstod han, att »människans
eget värde beror af hennes makt att förläna lifvet
värden». Icke grubblande, »endast handlande
upptäcker människan hvad som i henne bor». Framför
allt såsom handlande för stora mål.
Sr säger sierskan i Faust:
»Den lieb’ ich, der Unmögliches begehrt».
Goethe ville, enligt sina egna ord, med Faust
ge en människosjäls utvecklingshistoria.
Men Faust blef mera, han blef den nya
mänsklighetens förebild.
Franska revolutionen hade förkunnat människans
rättigheter. Faust blef människoandens
rättighetsförklaring.
Dikten börjar med att visa forskningens och
tänkandets otillräcklighet att finna lifvets — med
hjärte-förbrännande lidelse sökta — mening. Då inträder
lifsförnekandets frestelse, då vaknar fasan för lifvets
intighet.
I vissheten om lifvets värdelöshet möter Mefisto
kristendomen. Men medan denna tröstar med himlen,
tröstar Mefisto med nuets lust.
Och denna leder till dödsvilja. Ty en själ kan
icke — ej ens genom kärleken — belt njuta ett nu,
som ej är en del af en helhet, och afvisar den slags
njutning om hvilken det i Faust heter att geniessen
ma ch t gemein.
Så syndar och strider Faust sig fram till
vissheten : att lifvet själft är lifvets ändamål; att lefvandet
på jorden, under odlarmödor för dess fullkomning,
är »frälsningsplanen» som förlöser från det negativa
och irationella i tillvaron, med andra ord det sataniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
