Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 I.IFS LINJER
förkroppsligadt i ett förflutet utan tror på makten till dess
själfförverkligande i och genom utvecklingen. Han visar
orimligheten i detta tal om en »återgång till Jesu lära» — som om
nutidens, af striderna just om denna lära söndrade, teologer ens
visste hvad denna lära är I Som om nutidens, af kyrkoläran
otillfredsställda, sinnen skulle kunna tillfredsställas af ett ä n n u
tidigare skedes religiösa begrepp! Kyrkan hade åtminstone
i ett stort och djupt system sammanfört allt gudomligt och
mänskligt, medan det är en ytterst torftig återstod af detta att
visa på Jesus som lärare i kärleken till Gud och nästan,
uttryckt i barmhärtighet, liksom en ytterst villkorlig
konstruktion att göra honom till groddpunkten för allt stort, förnuftigt,
innehållsrikt i släktets utveckling . . . .»
I Tyskland kommo oupphörligt liknande skrifter och allt
fler från teologer. Betecknande är t. ex. den af »frisinnade
teologer» (bland dem Eucken) utgifna boken: Beiträgezur
We iterentwickelung der christlichen Religion.
Professor Gunkel visar där t. ex. att den kritik, som beröfvat
bibeln dess anseende som »Guds ord», segrat ej endast i fråga
om det naturvetenskapliga och historiska utan äfven det etiska.
Och han fortsätter: »Moralen är i sin rot förgiftad ... så snart
den tanken ligger till grund för den sedliga öfvertygelsen, att
det sedliga budet är Guds bud. Utan den tanken vilja de
kristna icke lefva. Men om vi verkligen i den se grunden för
vår moraliska öfvertygelse, då hafva vi öfverhufvud ingen
moralisk öfvertygelse. Vår öfvertygelse har då tvärtom ett dubbelt
innehåll, som ej har något med sedlighet att göra, utan kan
vara ett uttryck för djup osedlighet. Vi äro då först och främst
fyllda af tanken att vi måste böja oss för en allsmäktig vilja
och ha dessutom den föreställningen att någon säger oss hvad
denna vilja bjuder. Det första kan vara en feghetens tanke,
det andra en själfbedrägeriets.»
Dessa par påpekanden torde vara nog för att visa hvart
nyprotestantisrnen leder dem, som äga mod till sina egna tankars
fulla innebörd.
2) Sedan det ofvanstående var skrifvet, uttalade en annan
författare så liknande meningar, att de här må anföras som
bevis på huru samma tankar, oberoende af hvarandra, uppstå
rundt om i världen:
Det obekanta har för den nya tidens människa erhållit
en oändligt större utsträckning, och därmed har den religiösa
känslan fördjupats till motstånd mot all uppenbarelse i den
nyare likaväl som i den äldre meningen. Vi inse, att vi
icke kunna men ej heller behöfva veta, hvad detta
obekanta gömmer, medan alla religioner, äfven kristendomen,
ägt en motsatt visshet: att man kan veta något om det
obekanta, kan påverkas af och inverka på detta.
Kristendomens sanningar förblefvo visserligen hemligheter för män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
