Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
257
niskans förstånd, men hennes tro visade sig just i omfattandet
af de sanningar, som gingo öfver förståndet och blefvo
meddelade såsom alltings orsak och förklaring. I och med att man
bortförklarat kristendomens allenavetande,
har man upphäft dess betydelse som religion.
Kristus hyste intet tvifvel, att han var den om Guds väsen
och vilja vetande. När man gör honom kulturmässig — genom
att beröfva honom denna lit till sitt Guds-sonskap — då har
kristendomen förlorat sin själ. Just de moderna teologernas
bevis för, att religionen kan »utvecklas och fullkomnas»,
upplöser begreppet om dess gudomlighet. Ty möjligheten att
utvecklas och fullkomnas innebär religionens mänskliga
ursprung, medan den gamla uppenbarelsetron innebär, att r e 1
i-gionen kom som det fullkomliga till den
ofullkomliga människan, som det oföränderliga till det
rörliga, som det af tidens oro oåtkomliga till det vacklande.
I sin visshet att hugna med en sådan förkunnelse, ägde
Jesus —• som andra religionsstiftare — sin makt och
myndighet. Ty Kristus såg världen med den gamla tidens ögon:
en fast, begränsad, enformig, ofullkomlig jordisk tillvaro och
öfver denna världen en annan, men fullkomlig, i hvilken Gud
bodde. Utvecklingsläran har upplöst sista återstoden af denna
världsbild, men därmed äfven Kristi, på den bilden grundade,
religion. Förnimmelsen af oändlighet i stället för begränsning,
lyckan i rörelsen i stället för i hvilan har genom den nya
världsbilden blifvit bestämmande för den nya religiösa känslan, som
måste afvisa hvarje, om än så utspädd, kristlig världsåskådning.
(Julius Hart i en kritik af W. Bousset.)
III.
1) Se i öfrigt mina Tankebilder, där samma
uppfattning är uttalad, men här, med anledning af alla nya angrepp,
ytterligare måst utvecklas. Något mer kristendomsparodiskt än
de tid efter annan krigspredikande »kristliga» pressmännen och
prästerna, skulle ej ens Satan kunnat uppfinna!
2) Se Det ny aarhundrede, 15 april 1904. J. L.
Heiberg: Antik Polemik mod Kristendomen.
VII.
1) Härvid tänker jag bland andra på lektor H. Petrini, hvars
ypperliga broschyr Katekesen (1903) blifvit fullständigad
af hans uttalanden om »naturvetenskaperna som grundläggande
kunskapsämne» och »om grunderna för den allmänna undervis-
17. — Lifslinjer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
