Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
263
som kallat denna sista återstod af Gudstro icke teism men
»theomorphism» har ganska väl betecknat dess svaghet.
2) Bland de många ytliga omdömena om radikalismen
är äfven det, att den dyrkar naturen såsom »helig och
fullkomlig». Det kan därför vara skäl att påminna om hvad en
af radikalismens kyrkofäder yttrat:
»Naturens ordning, för såvidt den icke är modifierad af
människan, är en sådan, som ingen varelse, hvars egenskaper
äro rättvisa och godhet, skulle ha kunnat inrätta i den afsikt,
att hans förnuftiga skapade varelser skulle följa den såsom ett
exempel.
Naturen spetsar människor, krossar dem liksom på hjul,
kastar dem att sönderslitas af vilddjur, bränner dem till döds,
stenar dem liksom de första kristna martyrerna, dödar dem
genom hunger och köld, förgiftar dem hastigt eller långsamt
genom sina utdunstningar och har hundra andra dödar i
beredskap . .. Allt detta utför naturen med det mest
hänsynslösa åsidosättande af både förtjänst och rättvisa.
Allt, som de värsta människor begå mot lif eller egendom,
föröfvas af naturprocesser i mycket större skala–-Anarki
och skräckvälde öfverträffas t. ex. vida af den orättvisa
förstörelse och död, som en orkan eller farsot utbreda — — —
Nästan hvarje aktningsvärd egenskap hos människonaturen är
ett resultat icke af instinkt, utan af en seger öfver instinkten.
Det finnes näppeligen en enda god sida i människans karaktär,
som icke afgjordt strider mot de otyglade känslorna hos
människonaturen. Människan står i samma förhållande till sin egen
natur som till alla andra tings natur, nämligen det, att hön
icke bör följa utan förbättra den.
Allt mänskligt handlande, af hvad slag det vara må, består
i att ändra, och allt nyttigt handlande i att förbättra naturens
själfständiga lopp». (J. Stuart Mill: Tre religionsfilosofiska
afhandlingar.)
Vetenskapen har ofta påvisat alla de oändamålsenligheter
och motsägelser, människoorganismen företer; de många onödiga
organ den nu bär på, de ofullkomligheter som fortplantningen,
åldrandet och andra förlopp innebära. Helmholtz har t. ex.
uppvisat ögats oändamålsenlighet; en annan forskare lär ha
påvisat mer än hundra rudimentära organ hos människan o. s. y.
Vittnesbörden för teleologien torde således — äfven om man
endast håller sig till människan — bli allt mer anfäktade. Detta
har ej hindrat, att man nyligen i Sverige bland bevis för Guds
försyn framdrog — tändernas emalj! Om tandläkarnas tillvaro
teg man. Se i öfrigt en artikel af Collin (i Tilskueren 1904)
Troen paa Naturen.
Det är icke evolutionisten, som träffas af anklagelsen för
öfvertro på naturen men väl de kristna i sin — som
domprosten P. Eklund kallat den — »evangeliska fadervårsdyrkan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
