Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
265
»värdets bestånd» såsom religionens kärna. Sammastädes
påpekar Höffding, att det personliga behofvet drifvit Eucken att
genom en metafysisk begrundning af religionen rädda sig från
subjektivismen, som han fruktar; att hans tro på den eviga
och sammanhängande andliga världens lefvande närvaro i
erfarenhetens värld ingalunda är en produkt af filosofi, utan
endast, som all annan tro, ett föremål för filosofin. En
jämförelse mellan professor Höffdings jämviktsfulla sätt att
bemöta olika tänkande och vissa andra tänkares ton visar bjärt
sanningssökandets och rätthafveriets olika
verkan på själen.
III.
1) Professor R. Eucken — och än mera hans själafrände
professor V. Norström — trampa på andras själar, med en
hänsynslöshet, som torde ha sin omedvetna orsak uti känslan
af den ofantligt ömtåliga yta, de själfva erbjuda. Ty hvar
finnes en ömtåligare sådan än hos den filosofi, som ej har
ett enda filosofiskt bevis endast personliga erfarenheter
om egna andliga behof som yttersta grund för sina satser?
Ty afstår filosofen från att äga den objektivt nödvändiga
vissheten och kommer med personlig erfarenhetskunskap
såsom bevis, då tillhör han de »zwitterhaft religiösen Halbdenker»,
som äga en mycket svagare ställning än empirism, teologi och
filosofi. Den första finner ju i allmängiltig erfarenhet, den andra
i uppenbarelse, den tredje i nödvändiga förnuftsslut sitt
yttersta stöd!
Intet är orimligare än att strida mot personliga religiösa
erfarenheter eller bestrida andras! När professorerna E. och N.
tala om sina andliga kraf, bli de djupt gripande, framför allt
emedan hvarje själf lefvande själ bakom orden känner
erfarenheter, rikare, djupare, smärtsammare än deras ord mäkta
uttrycka. Men när de — och detta gäller särskildt professor
Norström — fullkomligt förbise, ja, håna oliktänkande själars
erfarenheter, för dem lika afgörande som de erfarenheter på hvilka
professor N. själf lefver — då visar det sig, att han äfven
i annan mening än den nyssnämnda strider pro d o m o 1 Men
just de, som i sitt eget innersta ständigt nödgas öfverrösta
en stämma, hvilken säger dem, att de stannat på halfva vägen;
de, som med all makt vilja göra gällande att, så långt d e
gått, kan man utan fara gå, men intet steg längre, dessa
söka städse genom tonens höghet dölja en inre tvekan.
När okvädet blef ultima ratio, var det ej förvånande
att vi fingo se den svenske Loke som gudsbeskyddare! Lika
litet förvånande att de »rättänkande» unga som frivilliga skyttar
ställa sig i ledet mot de radikala, de, som ej äro med när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
