Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
271
kan påstå, att agnostikern uppgifvit grubblet på frågorna:
Hvarför? Huru? Hvadan?
Själf ägde han den ståndpunkten, att den religiösa
»uppenbarelsens» historia är slut, när man inser att intet kan
uppenbaras; att mysteriet är ogenomträngligt för tanken som för
känslan, för fantasien som för aningen. Men då först erhåller
mysteriet hela sin storhet, sin svindlande vidd. Spencer har
visat: att ju lägre religionerna stå, dess snabbare äro
de färdiga med världsgåtans lösning. Ju högre
den religiösa känslan utvecklas, dess villigare erkänner den
tillvaron som mysterium, ja, människan genomtränges af
vissheten: att hvarje tanke hon kan tänka, hvarje föreställning
hon kan forma om det absoluta blir en själfmotsägelse. I hvilken
grad, John Stuart Mill var gripen af andakt inför lifsmysteriet,
visa hans Tre religionsfilosofiska afhandlingar.
Sedan han där betonat, att naturen visserligen icke speglar någon
god och vis makt, framhåller han vidare att, hvad vi våga påstå
det är, att naturens lagar kunna ledas så, att de
åstadkomma en högre lifsutveckling, och ’endast
i denna kunna vi skönja en »Guds vilja». Hoppet att medvetet
förverkliga denna vilja blir den mest styrkande och stora religiösa
känsla, som kan gripa människan. Före Mill hade redan S :t
Simon uttalat samma tro på Guds förverkligande genom
världs-och kulturförloppet; samma tanke framträder hos E. v.
Hartmann och Renan.
I detta samband torde böra nämnas att jag valt ordet
supranaturalism hellre än a n i m i s m för att ånge
motsatsen till evolutionismen (eller monismen). Animismen :är
den tro på i alla ting och företeelser inneboende makter —
eller demoner — som råda öfver dessa och verka genom dessa
till människornas väl eller ve. Som himlamakterna voro de för
människan mest betydelsefulla och mest opåverkliga, blefvo
dessa helt naturligt de högsta. Himlen blef först gudarnas,
sedan Guds boning. Småningom utbildades tron på en
gudomlig, personlig, evig andemakt, som ofvan och utom naturen
leder denna, eller just den supranaturalism, hvarom här talas,
animismens ena stam. Animismen är den barnsliga syn på
naturen, som är religionernas rot och som i monismen skjuter
upp sin andra stora stam, i och med tron att allt varande är ande
och materia.
II.
1) På grund af allt det ofog, idealister drifvit med Du Bois
Reymonds Grenzen des Naturerkennens, kan det
vara lämpligt att påminna om några af hans af »idealisterna»
icke anförda ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
