Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
LIFS LINJER
För hvarje romantiker gäller Goethes ord:
Allés kön ne man verlieren
welin man b 1 i e b e, w a s man i s t.
I än högre grad än Goethe var ju romantiken
genomträngd af vissheten att människan är
hemlighetsfull och oändligt sammansatt; att det »onda» och
det »goda» till orsaker och verkningar äro
sammanflätade; att ingen får dömas efter en enstaka hand
ling, nej, att hvarje människa måste dömas som
ett väsen för sig med oändliga skiftningar i grader af
tillräkneligliet. Ja, att personligheten kan vara utsatt
för inverkningar från det undermedvetna själslifvet,
som gör den skenbart moraliskt ansvarige
ansvars-fri ; att personligheten icke är ett fast bestående helt
utan något växlande och oberäkneligt, hvars »enhet»
alldeles kan sprängas.
Och man kan säga att nästan all betydelsefull
nyare litteratur är bestämd af detta
personlighetsbegrepp, som alltmer börjar afgöra äfven
hvardags-människans sätt att, döma, ja, t. o. m. känna! Men
ingen af litteraturens störste har i den grad som Goethe
enat individualism och samkänsla. Några af de yppersta
skildrare af individer — t. ex. Thackeray, Tolstoy.
George Eliot — ha varit afgjorda anti-individualister!
Särskildt anmärkningsvärd är i detta fall George Eliot.
Hon — Comte’s och Feuerbachs, Spencers och Darwins
lärjunge — sökte förmedla öfvergången från
kristendomens kulturskede till evolutionismens. Hon var
genomträngd af samma visshet som Comte att den
religiöst-sociala känslan var den högsta drifkraften
inom människolifvet, ehuru hon ej förleddes till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
