Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De dödas ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom, och flygmaskiner voro ännu inte uppfunna. Hans
ben ligga där nu, och om inte jordbävningar och
vulkanutbrott inträffa komma de att ligga där då
Yttersta domens basuner skrälla.
”Herre Gud! Senast härom dagen, då vår
Fram-stegskommitté, som försökte tävla med Honolulu om
turisttrafiken, tillkallade ingenjörer för att beräkna
vad det skulle kosta att anlägga en järnväg runt
Järnkusten, uppgingo de lägsta siffrorna; till en kvarts
miljon dollars per mile!
”Och Ahuna och jag, en gammal man och en
yngling, startade till denna bistra kust i en kanot paddlad
av gubbar! Den yngsta av dem, styrmannen, var över
sextio, medan de andra voro minst sjuttio i
genomsnitt. De voro åtta, och vi startade om natten, så
att ingen skulle se oss ge oss av. Till och med dessa
gamlingar, som varit pålitliga i hela sitt liv, kände
endast till hemligheternas utkant. De kunde endast
föra oss till utkanten.
”Och utkanten var — så mycket tvekar jag inte
att förråda ■—■ Ponuloo-dalen. Vi kommo dit på den
tredje eftermiddagen. De gamla voro inga kraftfulla
roddare. Det var en egendomlig expedition i dessa
farliga farvatten, där än den ene än den andre av
våra f. d. sjömän sjönko ihop över åran och till och
med svimmade. En av dem dog den andra morgonen
efter avfärden. Vi sänkte honom överbord. Det var
rent av hemskt, det hedniska ceremoniell varmed dessa
grånade män begravde sin grånade broder. Och jag
var endast femton år, alii kapo över dem tack vare
hedniskt blod och ärftlig hednisk kunglighet, med en
böjelse för Jules Verne och i begrepp att fara till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
