Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lars Hiertas första år i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
I
■
RIKSDAGSTAL OCH ADELSKLUBBAR. CONSERVATIONSBLADET. 21
För ledamöterne af ridderskapet och adeln samt dess adliga
kansli hölls alla aftnar »landtmarskalksklubhen» öppen, på statens
bekostnad, i kungliga rummen i operahuset. Här skulle de af
regeringssystemets vänner, hvilka hade förtroendet att vara »klub-
bister», efter anvisning af Wetterstedt, justitiekansleren Bergen-
sköld med flere, »föra ett visst språk»; för öfrigt funnos spelbord
och serverades te, vin och vatten, konjak och socker eller svag-
dricka, hvarefter kl. 10 bordet dukades med 30 kuvert och supé
framsattes, 4 till 5 rätter mat med bränvin samt rödt och hvitt
vin. Landtmarskalken var värd, men deltog aldrig i spelet.
Sällan voro mer än några och tjugu personer närvarande, då ej
sena aftonplena lockade många till supeen. Men i bergstrahlska
huset vid Riddarhustorget var en annan »adelsklubb», der det gick
enklare, men lifligare till. Här fans tobak och tidningar, och hvad
ej deltagarnes sammanskott täckte, ersatte landtmarskalksklubhen.
Hiertas lifliga sinne mottog här en mängd intryck, frukt-
bärande både i skämt och allvar, och, som naturligt är, var
skämtet tidigast färdigt att producera. På riddarhuset satt ett
gammalt original, en major och hofjunkare Rosenschutz (ätten
är nu utdöd), som kände sig hågad att också någon gång in-
gifva ett memorial och derför vände sig till den unge riddar-
huskanslisten Hierta om benäget biträde. Tillfället var allt för
gynsamt. Sin första reputation med pennan vann Lars Hierta
för sina »rosenschutzska memorial», hvilka troligen icke alla
blefvo på riddarhuset upplästa och af hvilka intet återfinnes i
riddarhusets protokoll, men deremot äro de alla tryckta i en
skämttidning, som 1823 utgafs af boktryckaren J. Imnelius och i
hvars redaktion Lars Hierta hade del. Denna tidning, som ville
»conservera» det, som kunde lända menniskor till en helsosam
förströelse, kallade sig —
å propos auditör Munters då utkom-
mande tidning Conversationsbladet —
för Conservationsbladet,
och der finna vi förstlingarna af Hiertas penna. De kunna ännu
i dag skänka nöje åt läsaren, så mycket mer, som de nu ega
ett intresse mer än i Rosenschutz’ tid, ty nu intresserar man sig
ganska mycket för de första dragen af en skriftställare, som
sedermera verkat så mycket med pennan och allt framgent haft
ganska svårt att frigöra sig från den fallenhet för »drift», hvil-
ken alstrat dessa parodier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
