Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lars Hiertas första år i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H1ERTAS »DEBATTERANDE SÄLLSKAP». 29
leken eller vänskapen? Man skred genast till afgÖrande af ett lagfor-
slag, nämligen om rättighet för presidenten att för aftonen medtaga i
sällskapet en resande åhörare, hvilket förslag efter en kort, men rolig
debatt bifölls; derefter invoterades till ledamöter 4 sökande, blandhvilka
jag blott nämner bankokommissarien Netherwood och hr af Lehnberg.
Till president för nästa gång valdes tit. Lagergren d. y.; han kallade
till ordinarie debattörer magister docens Lundblad och en annan af säll-
skåpets medlemmar, som jag rätt nu vill nämna; desse utsågo såsom
ämne för sin disputation följande fråga:. Härstammar den romantiska
konsten från den kristna verldsåsigten eller räknar den sina anor ända
från hedendomen? Sällskapet åtskildes, efter intagen snaps (— sexa)
hos öfverstelöjtnanten Hierta och derunder förnyade debatter om den
jesuitmässiga fråga, som utgjort dagens lösen, kl. emot 12 på natten.
Knapt vågar jag framkomma med den nyss lofvade underrättelsen
om den person, som utsågs till 2:e ordensdebattören. Skall jag be-
känna det? Det var ingen annan än din vän Schyberg, samme Schy-
berg, som i fåvitsko lopp åstad att näst förlid ne december bortsnappa
ett pris af svenska akademien; som för få dagar sedan oskyldigtvis
blef föremål för allmänhetens rättvisa åtlöje eller tadel genom det under
några tillfällighetsrim i Journalen utsatta hela namnet; den samme, som
—
som —
Gud vet allt hvad för lumpenheter om honom vore att
säga och förmodligen äfven sägas. Han skall nu nästa onsdag den 14
hujus uppträda i ett samfund, der numera nästan endast verkligen lärde
eller utmärkt bildade män upptaga ett talrikt auditorii uppmärksamhet;
han skall tala öfver ett ämne, som förutsätter ganska mycken sadel-
fasthet i estetiken och religionsfilosofien och lika mycken kännedom af
konsternas och vitterhetens öden och alstringar; han skall ändtligen
framträda emot eller rättare inför en motståndare, som han för det
första alldeles ej känner och för det andra med rätta fruktar såsom all-
deles för mycket öfverlägsen. Hvad hade min son på galejan att göra?
Hvarför lydde jag ej Wåhlbergs vink, då han före sammankomstens slut
ville smyga sig bort och äfven undanrycka mig det hotande försåtet,
dervid han i brådskan råkade med rocken fasttaga en af dina stolar,
den han erbarmligt sönderkrasade med sin klumpiga corpus? Nej, min
oblida stjerna ville, att han, skrämd af detta hinder och det brak, som
deraf förorsakades, skulle qvardröja till slutet, och med honom jag
stanna för att offras! Det värsta af allt var den åt mig skänkte med-
debattören. Och redan vid valet af ämne förnam jag, huru illa jag var
i klistret med en så okänd ’och så lärd person. Denna tilldragelse har
kostat mig en nästan helt och hållet sömnlös natt, den torde kosta ännu
flere sådana; och kanske får jag omsider fatta det förtviflade beslut att
undandraga mig hela funktionen, ehuru ogerna jag, af aktning och bö-
jelse för din skapelse, ville taga ett sådant steg. Du skall höra mer
härom framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
