Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lars Hiertas första år i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UL LARS HIERTAS FÖRSTA ÅR I HUFVUD8TADEN.
28
W
W
—
i enskilda familjkretsar, på af honom sjelf anordnade »pique-
niques», baler och slädpartier, var han den angenämaste unge
man, omtyckt af kamrater, äfven då han förde sparsamhetens
talan, damernas älskling, äfven om de anade, att han skref i
tidningar, ja, till och med ganska väl sedd af många »högre
uppsatte.»
Men det var icke blott »parti till Blå porten med åkning i
rack», hvarom han skriftvexlade med sina vänner. En intressant
bild ur Hiertas kamratlif vid denna tid, på samma gång ett bi-
drag till den då varande unga stockholmsintelligensens historia,
gifver nedan stående utdrag ur ett till Hierta i Filipstad afsändt
bref från hans kamrat under upsalatiden, 8. G. Schyberg, seder-
mera expeditionssekreterare och kungliga teaterns direktör, då
tjensteman i kansliet och prisvinnare i svenska akademien.
Stockholm, 8 maj 1828.
— — —
»Återstående delen af mitt bref lär ensamt komina att
upptagas af ett ämne. Det är rapporten om gårdagens sammankomst
i det af dig skapade D. S. ( —
debatterande sällskapet). När jag och
Wbg (— Olof Wåhlberg) kl. omkr. 8 inträdde i din sal, dit vägen
/
genom pågående reparationer i de nedre trapporna och förstugorna var
ganska äfventyrlig, skådade jag vid presidentbordet tit. Wensioe, och
Gustaf Hierta höll just på att sluta ett anförande om det utsatta strids-
ämnet, som var följande fråga: När man hos sig känner kraft till ett
stort och godt ändamål, eger man dertill använda äfven medel, som i
sig sjelfva äro omoraliska? Förut hade de för dagen anstälda ordi-
narie disputanterne, hrr Iggeström och kunglig sekreteraren Dalman,
•
redan arbetat sig trötta i fejden. Den senare, som besvarat frågan
med ja, erhöll nu emot Iggeströms och Hiertas kraftiga attacker en
sekundant i den vältalige Arfvedson, men deremot uppträdde vidare
å den starkare sidan, som jag äfven vill kalla den moraliska eller,
ändå expressivare, den antijesuitiska, åtskilliga talare med olika snille-
gåfvor, hrr Rydqvist d. ä., dito d. y., hrr Lagergren d. ä., dito d. y.,
hr Dalman (professorn), hr Carlson och hr Noring, hr Bodell och kanske
flere, dem jag ej minnes. Debatten var liflig, jag kunde säga varm
emot slutet. Kl. 11 voterade sällskapet öfver ämnet. Jesuiterne
föllo, ty utom Dalman d. y. och Arfvedson voro blott 2 man deras
anhängare; alla de öfrige, och förmodligen deribland hr von Schinckel,
som dock långt förut bortfarit, förklarade sig för iggeströmska satsen.
Hr Iggeström utvecklade härvid en skicklighet, en förmåga att tänka,
känna och tala, som (af allas) tillvann sig af mig det största bifall.
Den redan långt framskridna aftontimmen medgaf ej någon dispyt om
det utsatta desertämnet: Hvilkendera känslan är oegennyttigare, kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
