Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gm
W
90 RIKSDAGSPERIODEN 1834—35.
trumpetarne, då i hast en annan utblåsning ined full och stark
musik höres i luften, liksom en
förtrollning, och tar koncepterna af
både trumpetare och pukslagare. Rikshärolden ser sig häpen omkring,
och åskådarne rusa med förundran åt det håll, hvarifrån den öfver-
raskande musiken kom, i tanke att en annan riksdag höll på att före-
komma den rätta. Utkomna på Slottsbacken, stanna hoparna hastigt,
sedan de under ett högljudt skratt funnit, att det endast var
kungl.
svenska nummerlotteriet, som på gamla trätrappan framför indebetouska
huset höll sin 1025:e dragning, och hvars bullrande musik just hade
fallit in uti det ögonblick, då riksdagstrumpeterna sattes till munnen.
—
Många yttrade, att det ena lotteriet vore så godt som det andra,
och att äfven riksdagen ej syntes vara annat än ett stort lyckohjul,
som vederbörande vrida omkring, med mer och mindre tur, vid före-
kommande anledningar. Tusen förhoppningar fästas vid dessa, liksom
vid nummerlotteriets dragningar; men de flesta blifva niter, i den ena
som i den andra. Riksdagshjulet dragés hvart femte år och lotteriets
hvar tredje vecka. Genom lotteriet begåfvas »allmogens döttrar»; —
vid riksdagen blifver allmogen sjelf beskänkt. Vid lotteriets dragningar’
tumla »siffrorna» om hvarandra; —
sådant händer äfven vid kalas under
riksdragningarna. På lotteriet gör mången sin lycka, så äfven vid riks-
dagarna. Vid båda dragningarna händer vanligen, att den stora mängden
får långa näsor; och mången vidskeplig vill derför äfven tyda går-
dagens sällsamma sammanträffning såsom en vink af ödet om den nu
började riksdagens utgång.»
i
Talmansutnämningarna voro mer än vanligt brydsamma
denna gång. Efter många afböjande svar
mottog den gamle
excellensen de la Gardie landtmarskalksstafven; med synbart
missnöje och »till följd af grundlagens föreskrift» utnämdes erke-
biskop Rosenstein till presteståndets talman, hvaremot biskop
Wingård —
den i erkebiskopens förväntade frånvaro utsedde
talmannen —
fick i särdeles vänliga ord vikariatet sig uppdra-
get; Borgarne, som nu för första gången sågo bruksdistriktens
representanter ibland sig, fingo, liksom bönderne, vänta åtta
dagar längre än de »båda första stånden» på sina talmän, i an-
seende till några öfverklagade olagligheter vid valet af den till
bondeståndstalman designerade Longberg, hvars stora tjenster
1828—30 ingåfvo vederbörande grundade förhoppningar om en
god fortsättning 1834. Ändtligen utnämdes Longberg’, sedan
högsta domstolens pluralitet godkänt hans val, och samtidigt
fick Stockholms justitieborgmästare, lagman Ullberg, klubban i
tredje ståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
