Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1*9^528
G
*1
N
4
g
M
LINDEBERGS MAJESTÄTSBROTT. 97
sig med det »fängelse eller böter etter omständigheterna», hvilket
missgerningsbalken stadgade som straff för smädeskrifts utspri-
dande och hvartill tryckfrihetslagen hänvisar »smädliga uttryck
om rikets embets- och tjenstemän i och för embetet», så hade
säkerligen ändamålet med åtalet vunnits: att nämligen i opini-
onen nedsätta ett så hänsynslöst sätt att klandra regerings-
åtgärder och derigenom kasta en viss skugga äfven öfver opposi-
tionspressen i allmänhet, ehuru den visserligen icke tillät sig
sådana uttryck som den entusiastiske kaptenen. Men nu kunde
Aftonbladet med full rätt sluta sin första berättelse om åtalet
med dessa ord: »Hvad beträffar herr Lindeberg, så synes han,
ehvad utgång saken än får, vara mindre att beklaga än de, som
genom den nu anstälda rättegången förvandla äfven deras opinion,
som ogillat några uttryck i skriften såsom möjligen öfverdrifna,
till ett allmänt deltagande för den, som åklagarmakten nu hotar
med halshuggning för det fria, om ock stränga yttrandet af sin
öfvertygelse om offentliga ärenden.»
Den ständiga tvisten, huru vida »konung och regering äro
hos oss liktydiga begrepp», kom med anledning af lindebergska
rättegången å nyo på dagordningen inom pressen, hufvudsakligen
behandlad af Journalen och Aftonbladet. »Regering» hade Sven-
ska Minerva redan 1832 kallat »ett sjelfgjordt begrepp», men i
den mening, att allt, hvad som yttrades om regeringen, rätteligen
afsåg konungen. Nu hade Lindeberg yrkat, att konungen, då
beslut i statsrådet sades af honom fattade, just betydde den
regeringsmakt, om hvars åtgärder en hvar egde fritt uttala sina
ogillande så väl som gillande omdömen, och alldeles icke den
regerande monarkens enskilda person. Mot denna åsigt dömde
hofrätt och högsta domstol, mot denna åsigt hade Journalen
dragit till strids. I en lång artikel (22 oktober) bemöter Afton-
bladet Journalens bevisföring. »Det är ett bedröfligt tidens
tecken, så slutar Hiertas vederläggning, och vitnande om en
särdeles förvillelse i förståndet eller en särdeles obenägenhet i
viljan, att man ännu år 1834 skall nödgas disputera med embets-
män och publicister om de första elementen af en grundlag, som
redan i mer än ett fjerdedels sekel varit gällande.» I grundlag,
så väl som i allmän lag, betyder konungen regeringen, staten,
kronan; »konungens ensak» är ej hans maj:t konungens ensak; den,
L. J. Hierta.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
