Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
B
MslM
V 100 kiirsnLUSkLnioonx 1834—35.
11
B
NU
hans person.... Frågan är således endast: när skall jag dö? j
I anseende till åtskilliga ekonomiska arrangementer önskade jag, ;
att dermed kunde få dröjas ungefär två månader, t. ex. till den
8 november, som är min födelsedag. Men om detta på minsta i
vis skulle öfverskrida min lagliga rätt, så att mitt förslags an-
|
tagande kunde anses innebära något slags ynnest, afstår jag på j
förhand derifrån och får äran förklara, det jag andeligen är be- .
redd att dö när som helst, om det ock vore i morgon. Jag an-
håller emellertid att med det snaraste få veta dagen, då man i
skall taga mitt hufvud, som, fallet för bilan, skall, det vet jag, I
bli gagneligare för fäderneslandet än sittande på mina skuldror.» 1
Högstämd entusiasm hos »brottslingen», omgifven af martyrens 1
gloria, genom glöden och glansen af sina försvarsskrifter höjd i
opinionen; hos vederbörande ofantligt bryderi —
ty det var den
anklagades lagliga rätt att icke taga mot en nåd, och att verk
I
ligen afrätta honom, derpå hade man aldrig hyst en tanke,; hos |
allmänheten dels samma bryderi som hos vederbörande, dels sårad i
rättskänsla, dels stegrad skrattlust öfver den fars, hvari sorgspelet |
förvandlats —
sådan var
stämningen, när Hierta den 17 september 3
meddelade sin publik »några reflexioner» öfver »den ryktbaraste rätte- 1
gång, de svenska domstolarnas annaler hafva att uppvisa». För j
Lars Hierta både som jurist och tidningsman äro de lika hedrande. |
»Om vi vid detta tillfälle våga det yttrandet, att det synes osa 3
afva varit en
möjlighet för domarmakten att komma till ett annat ;
resultat, än hvad som skett, så skall sådant kanhända anses förmätet, I
icke blott derför, att denna tanke strider emot det gifna utslaget, utan 1
ock emedan vi sjelfva otvunget medgifva, att kapten Lindeberg, äfven |
om hans skrift icke förekommer oss så smädlig, att han derför förtjent I
dödsstraffet, likväl felat ganska mycket, särdeles mot sig sjelf, då han I
trädt så nära in på den yttersta gränsen för den tillåtna granskningen, 1
att tvenne de förnämsta domstolar i landet, som bland sina ledamöter 1
räkna män, lika högaktade för samvetsgrann redlighet och lagkunskap, |
deri kunnat finna ett majestätsbrott. Vår undersökning skall således i
egentligen sträcka sig derhän, dels huru vida icke några af de i domen .
upptagna uttryck ur kapten Lindebergs skrift i sjelfva verket innefatta 1
en
betydelse, som icke kan hänföras till smädlighet, dels också om •
icke, såsom motstycke till de öfriga, andra omständigheter finnas, som j
kunnat tala för användande af den domarregeln, »att i tvetydiga fall ,1
hellre fria än fälla».
I detta afseende måste det framför allt anmärkas såsom en huf- j
vudomständighet, att alla de fakta, hvilka herr Lindeberg uppgifvit 3
W L..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
