Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIERTA OM LINDEBERGS MÅL. 101
och på hvilka han grundat sitt klander, äro fullkomligt sanningsenliga ....
Blotta uppgifterna härom böra väl således icke kunna anses för smäd-
liga. Likväl finnas åtskilliga af dem i domen uppgifna såsom delar af
majestätsförbrytelsen.
Huru vida teatern »är till vinst för konungen» och recetten »be-
spar konungen en utgift» eller icke samt huru stor summa denna be-
sparing anses utgöra, är en opinion, som naturligtvis helt och hållet
beror på den förutsättning kaptenen gjort, att konungen i alla fall
skulle hafva en teater och löna sujetterna för den tid deras kontrakt
räcka. Det brottsliga häraf skulle således ligga i förutsättningen. År
denna riktig, så kan slutsatsen icke blifva förgriplig, äfven genom ett
misstag på summan, som visserligen är allt för drygt tilltagen, liksom
slutledningen allt för långväga. Åfven detta finnes i domen upptaget
såsom ett gravamen mot kapten Lindeberg.
De öfriga uttrycken, som återstå och hvilka synas innefatta en
mera direkt opinionsyttring om motivet för regeringens handlingssätt,
eller konungens, som kaptenen här kallat, det, äro: att teaterns mono-
polium vore »faststäldt till vinst för konungen»; att Lindeberg icke kunde
förstå, att konungen, som förnekade andra, hvad han tillät sig sjelf,
dervid handlade konstitutionsenligt; att för betryggande och ökande af
k. teaterns vinst åtskilliga (i skriften uppnämda) åtgärder blifvit vid-
tagna; att konungen beskattat andra teatrar till förmån för sin teatér
och att Lindeberg icke behöfde mer än nämna detta förhållande för att
visa dess uppenbara stridighet med både grundlagen och allmänna lagen,
som beläde det brottet att lägga skatt och tunga på konungens under-
såtar med icke mindre än dubbel tjufsrätt.
Det är onekligt, att dessa senare uttryck, lösryckta och samman-
stälda såsom här ofvan, förekomma högst betänkliga; men må det
likväl tillåtas efterse, om de icke, betraktade i sammanhang med det
hela, visa en mindre brottslig syftning.
Det är under denna synpunkt det synes oss hafva förtjent en
närmare uppmärksamhet, hvad kaptenen dels i sjelfva skriften, dels i
sitt försvar anfört om den sammas hufvudsyftemål, att hos herr justitie-
ombudsmannen anmäla de ifrågavarande åtgärderna, icke för att dermed
anklaga någon person eller söka erhålla något åtal, utan till den påföljd
20:e § i justitieombudsmannens instruktion*) föreskrifver; att det motiv
af den k. teaterns fördel, för hvars skull de anmärkta åtgärderna,
enligt ordaställningen r
skriften, förmenas vara vidtagna, tillförne
blifvit r
offentliga handlingar, af en bland konungens egna rådgifvare,
äfvensom i flere yttranden på riddarhuset af de förra teaterdirek-
törerne åberopadt till stöd för just samma åtgärders tillstyrkande,
nämligen förbud mot enskilda teatrar r hufvudstaden och bibehållandet
*) Om åtgärder för afskaffande af föråldrade eller med grundlag ej öfver-
ensstämmande författningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
