Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 RIKSDAGSPERIODEN 1834— 35.
af beskattning på landsortsteatrar °); att då Lindebergs klander icke -
specielt fäster sig vid åtgärder, vidtagna under hans maj:t konungens re-
geringstid, utan äfven omfattar beslut i ämnet af konungarne Karl XIII 3
och Gustaf III, så utgör detta åtminstone ett bevis, att icke den per- ]
sonliga åsyftningen varit hans ändamål, hvilket äfven vinner något stöd j
deraf, att hans ma:jt konungen icke på något enda ställe personligen finnes 1
utmärkt annorlunda än genom uttrycket konungen, men detta uttryck ।
deremot, öfver allt der det i skriften förekommer, kan gälla för den .i
kollektiva regeringsmakten; att det svåraste stället i hela skriften består
deri, att kaptenen framstält den i hans tanke grundlagsvidriga beskatt- 1
ningen på landsortsteatrarna såsom stridande emot ett der visserligen
;
icke tillämpligt lagställe, hvars mindre bestämda uttryck, skatt och
tunga, likväl kunnat förleda honom till det oriktiga begrepp han derom ]
fattat; och slutligen, att kaptenen sjelf tydligen medgifver och förut- ]
sätter möjligheten, att han kunnat misstaga sig och hänskjuter detta |
till justitieombudsmannens afgörande, hvilket synes oss
utgöra den mest 1
förmildrande omständigheten af alla.
Vi tro visserligen icke, att domaren kan eller bör undandraga sig j
att tillämpa en lag, äfven der straffet står utom all jemförelse till ]
brottet, så vida detta senare är bestämdt och tydligt begånget, emedan |
»fiat justitia» är den första och högsta regel för ett samhälles bestånd. 1
Men vi kunna icke skilja oss vid den tanken, att om
antingen af 1
glömska eller länge uraktlåten tillämpning en sådan gammal barbarisk J
lag ännu qvarstår, så eger domaren en ökad både rättighet och för- 1
bindelse att uppsöka alla de skäl, som möjligen kunna tala för en mil-
dare åsigt. Utan tvifvel skulle också ingen domare draga i betänkande ]
att följa denna regel, i fall fråga uppstod om
tillämpning af den ännu |
för några år sedan gällande polisförordningen, att den, som försummade 5
betala inrop på Stockholms auktionskammars, skulle straffas med gatu- -
lopp, eller den, som
slog ut orenligheter i rännstenarna, stå i halsjern. 1
Månne jemförelsen härvid är opassande med en lag, som
bjuder att
för blotta uttryck straffas till lifvet, som annars endast mördaren för- |
verkar, en lag, som icke i något annat europeiskt land blifvit på sekler
tillämpad?
Om derför alla de ofvan nämda omständigheterna sammanläggas
i mildhetens vågskål, emot hvad som i de citerade uttrycken kan finnas
förnärmande, så våga vi, för egen del, utan anspråk att inverka på ,
andras omdöme, tro, att hvarken lagens, samhällets eller majestätets )
W
*) Detta bestreds då af ingen och är för öfrigt obestridligt; icke för ty 5
läser man i Fåhrceus, Skildringar ur det offentliga lifvet, Stockholm 1880, s. /
142, angående Lindebergs afslagna ansökningar 1832: »Att vid pröfningen af
omförmälda ansökningar hänsyn tillika» (d. v. s. utom till »sedlighetens in- •
tresse» —
hvilket ej hindrade tillstånd för nya krogar, akrobater, menagerier
med mera, anmärker Lindeberg i sin skrift) »togs till äfventyret för den k.
’
teaterns ekonomiska bestånd, då den hade att täfla med enskilda teatrar, bör -
knappast förmodas.» Ar »välsinnad» får ej historien vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
