Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGSPERIODEN 1834—35.
110
1
1
igt påminner derom, att om än kroppen dör, så är anden dock lef- :
vande. Det är en skrift, benämd Kapten Lindebergs rättegång, hvari
den aflidnes ande synes så troget afspeglad, att man deraf lätt kunde
förledas att tro på själavandringen. Samma energiska fördömelser, |
samma ädla utfall —
emot mannen i fängelset, samma högsinta och 1
fria språk —
emot tidningarna och liberalismen, som i lifstiden ut- 1
märkte den oförliknelige aflidne! Författaren börjar med att gifva Af-
tonbladet sin hyra, for det kaptenens porträtt blifvit kall adt »en begär- 1
lig konstartikel», och vi derigenom, i hans tanke, »gjort allmänheten S
den skymfen att inför Europa (märk väl, läsare!) framställas såsom ett j
uselt och otacksamt pack.
Vi lemna denna reflexion i sitt värde och vilja endast upplysa, att
omkring 600 exemplar af porträttet lära blifvit redan de första dagarna
utsålda, hvilket icke tyckes motsäga vårt omdöme.»
Det plumpa, för hvilket Hiertas egen penna af motståndare -i
beskyldes, har i detta utdrag en
representant. Så långt kunde
den nog förirra sig under skämtets ledning eller i persifflagens
tjenst; men vida längre gingo medarbetare, och deras brister i
känslan af det passande hafva naturligtvis blifvit. Hierta tillräk-
nade. Det vanrykte, som i detta fall vidlåder 1834 års Afton-
blad, härflyter egentligen från de qvicka »J3ref till Svenska Mi- -
nerva », hvilka Palmcer författat —
men, som han i en särskild
artikel förfäktar, han var då »Aftonbladets P», och i Hier-
tas historia kan detta drag ej glömmas. Tidens smak och tidens
sed få dock ej vid ett rättvist bedömande af dessa fel hos »den
erkändt främste» lemnas ur
räkningen, icke heller de samtida
tidningarnas språk. Härtill bör äfven läggas, att det merendels
är häftig vrede, ilska och smädelse, som i Aftonbladet mötes
med stundom ända till plumphet gående persifflage, men under
fullt bibehållet godt humör. Detta torde också vara främsta skä-
let dertill, att allmänheten ej tyckes hafva tillräknat Aftonbladet
dess synder emot det passande, trots motståndarnes oaflåtliga
äflan att rätt bjert framhålla dem, dervid gemenligen genom
lösryckta och oärligt sammanstälda citat sökande skärpa intryc-
ket af den oanständighet i stil, för hvilken dylika »florilegia af-
tonbladiana» skulle utgöra bevisen.
.Esaias Tegnér hade i juni 1834 i ett skoltal i Vexiö yttrat
sig ogillande om studentfesten i Lund med anledning af »72:an»
och sagt, att frågan »var
tvetydig och ännu tvetydigare tilläf-
ventyrs de namn, hvilka utropades som dagens hjeltar» (Petré,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
