Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W
TEGNÉRSTRIDEN. 111
Nils Månsson med flere). Vidare anställer han betraktelser öf-
ver de unges förhållande till det politiska lifvet. Af hans ord
härom och i följande politiska utlåtelser framgår ålderns vanliga
inflytande på en för intryck lätt mottaglig natur; den gamle vill väl,
liksom i yngre åren, erkänna behofvet af reformer, men fäster sig
nu framför allt vid nödvändigheten att ej förhasta sig med deras
genomförande; de yngre kämparne för reformens sak, hvilkas
duglighet för »sjelftaget» kall han gerna betviflar, har han mera
lust att kritisera än att följa och ser med sin mognare erfarenhet
lätt så många fel i deras verk och personer, att han hellre sluter
sig till försvararne af det gamla, hvilka alldeles icke pläga förneka
behofvet af samhällsförbättringar—i teorien. En sådan utvecklings-
gång är ganska vanlig. Åtminstone bilda hvarken Tegnér eller
Hans Järta eller andra de tidigare decenniernas varma anhängare
af satsen: »hvad förmultnadt är skall ramla»
något undantag
ifrån regeln, när »brytningen» inträdt, när det gälde att välja
plats i striden mellan nytt och gammalt. Då Geijer gick öf-
ver till det liberala lägret, var hans »affall» nästan uteslutande
teoretiskt och inträffade ej, förrän den konstitutionela falangen
drifvit de praktiska motståndarne tillbaka till deras teoretiska
förskansningar och »upsalaultraismen» utryckt till »Stockholms-
konservatismens» hjelp mot »rabulismen». Dd var det, han »kände
stugan for trång»
—
den konservativa stuga, i hvilken han trifts
ganska väl den tiden Hans Järta och Esaias Tegnér hvarken
sparde på starka ord emot det bestående eller dolde sitt ogil-
lande af de maktegandes åtgärder.
Det var sålunda en ganska naturlig sak, att Esaias Tegnér
år 1834 skulle finna, att »historiens blad äro inga Aftonblad», att
»statens sår» icke kunna läkas »genom det hvita plåster, som
dagens qvacksalvarvishet klenar deröfver», om än det icke ,
var
lika naturligt, att han skulle säga det i ett tal till gymnasisterne
i Vexiö. Icke heller var måhända Svenska akademien ett godt
politiskt forum. Men han gjorde den dertill, då han i augusti
1834 besvarade K. A. Agardhs inträdestal. Liksom förut den
gamle konungens person, skulle nu äfven Tegnérs skaldestorhet
sättas fram emot Aftonbladets politiska sträfvan och motverka
dess inflytande på publiken. Det var Tegnér, som börjat striden.
Aftonbladet kunde ej uraktlåta att upptaga den. Men mot snil-
K
il
I
•
I
JÄS/W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
