Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
Kl
116 RIKSDAGSPERIODEN 1834 —
35.
i
och på det ingen må för mycket förhäfva sig öfver det mått, *
han bekommit af snillets gåfvor.» Endast mot K. A. Adler-
sparre, diktens utgifvare, riktar Hierta en förebråelse, att han :
infört »en så decrepit produkt», ett klander, som dock skarpare
träffar författaren sjelf än -
den unge redaktören af »Läsning i
blandade ämnen», ur hvilken tidskrift dikten det oaktadt in-
förlifvats med skaldens »Samlade skrifter».
Vid 1840 års riksdag helsade Tegnér ridderskapet och
adeln å presteståndets vägnar med »fridens helsning», hvilken
dock icke är annat än ett nytt inlägg i striden mot pressen, A
»en okänd makt», som vuxit upp i staten, en makt, som i ord
om
»nyhetskrämarns dårskap», »lycksökeriet» med mera får sina ,
synder påpekade, under det riddarhuset varnas för
B
»det lumpnas terrorism, det plattas envåldsmakt,
som svagheten för sina fotter lagt
och endast splittra vill, upplösa, sönderskära» . ..
Aftonbladet vände sig nu hvarken med gycklets, politikens ;
eller ålderdomsbeklagandets vapen mot den vrede motståndaren
på Sions och Pindens höjder. Helsningen till ridderskapet och
adeln aftrycktes, och en »ledare» betitlades: Hvem är Tegnérs ,
onde genius? (1840, n:r 43). »Tegnér, lemnad åt sig sjelf, skulle )
aldrig ha blifvit frihetens och folkupplysningens fiende; vi tro i
till och med, att han i själ och hjerta icke ännu är det; men
han är som
många andra poeter ett barn, och han har i poli- 4
tisk liksom 4 vetenskaplig väg alltid varit det.» Ganska genom-
•
skinligt göres K. J. Heurlin till Tegnérs onde genius. »Vi spå,
att om
Tegnér hade mod att kasta sin nu varande slöa och
rostiga yxa i sjön samt derefter utgå med öppet bröst och gladt
ansigte i det vackra land, som ännu är hans fädernesland, så
skulle han se, att folket der icke består af vilddjur, utan tvärt
om af menniskor, så goda, att de hjertligen skulle förlåta honom
för hans barnsliga infall att en
gång hafva kallat dem vilddjur.
Utan att geijeriskt aspirera till statsråd, som för en Axel Frithiof
Tegnér just ej kan behöfvas, skulle dock hans ålderdom krönas
med en
lager, ej blott skuren af sjutton åt den adertonde, utan
af de millioner, som norden har svenska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
