Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 1836—39.
längre tid, blir domarmakten snart hel och hållen en kår af bered-
villiga verktyg, anförda af den juridiske favoriten, som i sängkammaren
tager order, huru dömas skall, och expedierar dem till sina under-
hafvande. Allt annat tyranni är en barnlek mot detta; ty det tillgår
i så vacker, laglig form. Ve det arma folket, och icke mindre ve den
arme regenten, i det land, der sådana förhållanden rotfästa sig! För-
derfvet står der för dörren.»
i® Bi
II ||
!
W
Med anledning af statsrådet grefve Mörners död har Afton-
bladet den 2 februari en äfven för nutida läsare särdeles intres-
sant artikel om befordringarna inom den högre embetsmanna-
verlden. Den »kast», ur hvilken dessa funktionärer vanligen
tagas,
—
med ett och annat sällsynt undantag för så utmärkta
förtjenster som t. ex. herrar Westerstrands och Nermans —
be- ,
.
gynner icke alltid kunna prestera ens de billiga fordringar, veder-
börande ställa på en statsmansaspirant. Men dugliga ämnen
finnas nog, om ock ej der man företrädesvis vill söka dem.
Svårigheter för ett ändradt tillvägagående gifvas emellertid, först -
och främst i ungdomens reaktionära universitetsbildning, vidare
i våra kollegiala administrationsformer, som aldrig sätta den
egentliga regeringspersonalen i beröring med de dugliga männen
inom dessa verk, om de ej tillhöra hofkretsen. Härtill komma
ytterligare våra ännu bibehållna fördomar om bördens och nam-
nens betydenhet och den urgamla svenska afunden, »som ännu
ligger och rotar i grunden af våra föreställningar».
»Vi kunna ganska väl familiarisera oss med den tanken, att t. ex.
assessorn grefve X, expeditionssekreteraren grefve Y, ryttmästaren baron
P med flere blefve statsråd, president, landshöfding in. m., helst om
han är försedd med en titel af kabinettskammarherre, öfverstekammar-
junkare m. m. Men hvad skulle man väl säga, om man finge höra,
att t. ex. assessor Kihlberg, protokollssekreteraren Bergström, rytt-
mästaren Berg eller någon med ett annat dylikt ingenting klingande
namn blifvit upphöjd till en af statens värdigheter? Man skulle skanda-
i
liseras deraf, icke just derför att mannen vore ofrälse, —
ty sådant
betyder i våra dagar icke så mycket utom hofcirkeln —
utan emedan
han ingenting vore i det allmänna, emedan man ej hört talas om honom
förut, emedan han ej förvärfvat betydenhet, hvarken inom societets-
verlden, inom administrationen eller representationen. Orsaken härtill
är, i få ord, den, att nationen småningom blifvit afvand ifrån att se
dugligheten befordrad blott såsom sådan, utan att den förut åtminstone
skulle göras värdig sin upphöjelse genom några föregående yttre pryd-
nader af band eller titlar, som höjde den ett stycke på rangens trappa.
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
