Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
i
I ■
g
HT 198 RABULISTPERIODEN 1836—39.
I
I ■
g
hemställa, om det icke vore skäl, att h. exc. anbragte en skrämma
äfven på sin ’taburett.»
Hade Hierta under senare tiden delat ut starka personliga
hugg, så fick han också uppbära sådana af gröfsta kaliber, syn-
nerligast under sommarn 1839, och det af en
politisk menings-
frände och förut varande medarbetare, som äfven stod till honom
i enskilda förbindelser. Theodor Sandström, en hetlefrad och
alldeles icke »diplomatisk» ung man i verken, som 1837 blifvit
medarbetare i Aftonbladet och under det årets sommar meddelat
tidningen de notiser, hvilka satte den i stånd att utföra kam-
panjen mot sjöförvaltningen (der Sandström var kanslist), hade
1838 varit både Napoleon Bergers och Crusenstolpes juryman
och var en af de få, hvilka lagfördes och pliktfäldes som del-
tagare i uppträdet i Svea hofrätt vid afkunnandet af domen öfver
Crusenstolpe. Missnöjd med Aftonbladets »betänksamhet» och
förmodligen äfven enskildt förtörnad på Hierta, som icke tyckte
om
medarbetare, hvilka ingenting gjorde för arvodet, hade Sand-
ström 1838 satt upp en egen tidning, Stockholmsbladet, som
onekligen med långt större hänsynslöshet i ord och omdömen
än Hiertas tidning skötte sitt demokratiska kall. Saknande pu-
blikens understöd, ehuru ofta indraget, måste Stockholmsbladet
snart upphöra, men lät sina sista strålar belysa den förfärliga
upptäckten, att Hierta prisade tronföljaren, på sätt vi redan an-
fört. I sin svanesång, den 1 februari 1839, lyckönskade sig
Stockholmsbladet att ej ha »ryggat ur tiden för skuggbilden af en
framtid, hvilken, om ock förespeglad med alla högtidligheterna
af sjelfva en Ulfklos fantasmagori eller ordensreceptionernas
vördnadsbjudande hemligheter, vi likväl, ända tills tidens barnsliga
nyfikenhet får derom öfvertyga sig genom vidrörandet af dess
verklighet, fortfara att anse för hvad den är: en
skuggbild.»
Stockholmsbladet kan åtminstone icke förebrå sig att ha gifvit
anledning till ett visst yttrande från en af de styrande viljorna:
»G-ud ske lof, att vi hafva pressen i vår hand!» När nu
frampå
våren K. H. Anckarsvärd kom till Stockholm och hos honom
personer af den liberala falangen på riddarhuset och inom pres-
sen sammanträdde för rådplägningar angående den stundande
riksdagen, sågs detta af Sandström med misstänksamma blickar
—
helst han icke inbjöds att deltaga i rådslagen. På gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>