Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
I
■
HUTMIi MMSHJMJEE
T
K1
OPPOSITIONENS FÖRSTA SEGER. 205 *
han rådde (Aftonbladet, 15 januari) Hans Jansson att gå på
operan och se, hur Isabella och Bertram kämpa om Robert och
sedan sjunga liksom han: »Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej»,
om han ock, liksom Robert, får höra: »Min ångest du sér», ja, ändras
det ock till »Min ånger du ser». »Grår han segrande ur detta
eldprof, slöt artikeln, skall det lyfta honom högre i allmänhetens
aktning, än något talmanskap kan göra.» Hans Jansson sade
nej. Till talman kallades då en »rättfram bonde», Anders Eriks-
son från Karlskoga, och i borgarståndet fick stockholmsborg-
mästaren Holm ordförandeklubban.
Redan i begynnelsen, innan utskott voro valda, vann opposi-
tionen på riddarhuset en seger öfver landtmarskalken, som höll
på att tvinga denne att afgå. Nu var det Brahe, som upp-
vaktade Anckarsvärd, och saken utjemnades.
Men den gamla konseljen bäfvade och anmälde, muntligen
eller skriftligen, sin önskan att afgå.
Mycket hade man dock bedragit sig, om man trott, att det
skulle uppdragas åt någon af »nationens män» att bilda en kon-
selj, som ville lyssna till oppositionens röst. Tvärt om, själen i
de långvariga förhandlingar, hvilka nu begynte och ledde till
nästan permanent ministerkris under hela riksdagen, var
just
grefve Magnus Brahe. Derför blef ock den nybildade konseljen
hvarken stark eller enig —
eller långlifvad, derför blefvo va-
kanserna så svåra att fylla, ehuru vackra ansträngningar gjordes,
goda namn funnos bland de anmodade och till och med ett re-
formprogram diskuterades af nyutnämda statsråd. Derför blef
det »en parodi på departementalstyrelse», enligt biskop Heur-
lins uttryck, som Karl Johan åstadkom, när han efter långt
betänkande ändtligen utsåg departementschefer bland sina nya
statsråd.
Som redaktör och polemisk-politisk skriftställare, som riks-
dagsman, motionär och debattör, som oppositionsledare och del-
tagare i de talrika sammankomster, vid hvilka oppositionel sam-
manhållning bereddes, icke blott mellan stånden inbördes, utan
äfven mellan dem och pressen, utvecklade Lars Hierta under
denna riksdag en verksamhet, som vida öfverstiger en vanlig
uthållig och driftig mans höfva. Också hatades han i främsta
rummet, och den förut nämda tidningen Svenska biet, till
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
