Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISKUSSION OM STATSANSLAG. 217
embetet vet jag ganska väl, att tidningsskrifveriet redan då hade upp-
hört att vara ett adligt yrke. De ansvariga utgifvarne voro då för
detta tullbetjenter, för detta hökare och verkliga skomakare. Att nå-
gon förändring med redaktörerne sedermera inträffat, har jag ingen an-
ledning att förmoda, dels derför, att jag icke förmärkt någon ändring
i redaktionssättet, dels emedan jag icke vet, att någon indragning af
tidningar egt rum sedan min hofkanslerstid.»
Den tankegång, Hartmansdorff i detta yttrande röjer, är gan-
ska karakteristisk. Förebråelsen mot tidningarna, grundad på
deras »oadliga» ansvaringars tarfliga yrken, är ju i grunden rik-
tad mot honom sjelf, som
genom de täta indragningarna bragt
dem derhän. Och »tidningsskrifveriet» i allmänhet får uppbära
hans ogillande —
Minerva och Biet således lika väl som Afton-
bladet och Allehanda. Deri ligger en åtminstone icke af tala-
ren afsedd rättvisa. Egendomligt nog mena denna tids kon-
servative med »pressen» och »tidningarna» endast de liberala,
ett hälft medvetet; erkännande, att de andras spridning, i jemfö-
relse med de »liberala bladens», knapt kunde ge dem rätt att
räknas till »publiciteten».
Då Hierta (den 15 maj) yrkat, att regeringen, som ingen
ännu lärt känna, icke redan måtte erhålla det förtroende votum,
som ett högre expensanslag, än hvad statsutskottet tillstyrkt, skulle
innebära, vädjade friherre Cederström till Hiertas egen kassa-
bok, om icke extra utgifter i den upptoge en
ganska rund summa.
»Om extra utgifterna upptaga en stor proportion af mina utgif-
ter, svarade Hierta, så kommer det deraf, att jag i detta afse-
ende har mera förtroende för min egen styrelse än för andras.»
Under fortgående förhandlingar om statsanslagen anlände
kronprinsens svåger, kejsar Nikolais svärson, till Stockholm, hvil-
ket gaf Hierta anledning till följande snärt åt de ifriga riddar-
husvoterarne, hvilka, som det hette, voterade för uniformen:
»Ett rykte har spridt sig i hufvudstaden, att det egentliga före-
målet med hans kejserliga höghet prins Max’ besök härstädes skulle
varit ett ärende ifrån h. maj:t kejsaren, att hos vår konung begära att
få låna våra generaler, åtminstone några stycken deribland, för att öf-
vertaga befälet vid den nu i en viss knipa stadda armeen mot cirkas-
sierne. Härpå skulle likväl, efter något öfvervägande, hafva blifvit
svaradt, att som Sverige icke har mer än en generalsperson för hvarje
bataljon, generaladjutanterne inberäknade, och dessutom hvar enda en
för ögonblicket behöfves på riddarhuset, så kunde vi sjelfva ej undvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
