Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
I
KS
222 RIKSDAGSPERIODEN 1840—41 OCH KARL JOHANS SISTA REGERINGSÅR.
I
’
W
lagars bestämda föreskrift eller ett fattigt folks anspråk på hushållning
med statens medel.
Uti hvarje samhälle måste, emedan det är sammansatt af så många s
olika element, alltid några missförhållanden finnas; under den oupphör-
liga striden mellan de krafter och intressen, som kämpa med hvarandra,
måste alltid någon klass blifva underlägsen och lidande. Detta är lika s
oskiljaktigt från samhällsförhållandet, som det är naturligt, att den li-
dande klagar. Sjelfve brottslingen, som ligger under tortyrens piska,
har man hittills aldrig förmenat att åtminstone gifva luft åt sin smärta.
’
Det är endast en eröfrande fiende, när han sätter svärdet på den kuf- *
vades nacke, som kan hindra honom att klaga; ty det är den natur-
1
ligaste, den okränkbaraste af alla rättigheter. Skulle det väl då —
jag frågar det —
vara ett helt samhälle eller ett folk förment, mera
än individerne, att beklaga sig öfver missförhållanden, af hvilka detta
folk lider, helst om dessa anses kunna afhjelpas genom ett uppriktigt .
användande af de krafter, samhället sjelft erbjuder, och genom en bättre .
styrelse? Det*talas väl om, att allt sådant kan gå an, blott det sker
i en moderat ton och i afmätta ordalag; men jag tager mig friheten
fästa uppmärksamheten derpå, att det icke är genom komplimanger,
som man gifver tillkänna, att man plågas; och det hafva likväl ko-
nungens rådgifvare fordrat, då de trott sig kunna behandla hvarje mera
bjert framstäld skildring af samhällsbristerna, hvarje öppet uttryckt
missnöje med styrelseåtgärder, äfven sådana, hvilka vederbörande sjelfva
ej tilltrott sig försvara, såsom ett missbruk af yttranderätten.»
Hiertas hela anförande upptager tjugufyra sidor i adelns
tryckta protokoll (IX, sidorna 177—201), inberäknadt en kort
extra diskussion om det af landtmarskalken föranledda afbrottet,
då Hierta berörde transaktionerna med Trollhätte bolag. Slutet af
anförandet belyser genom åtskilliga »acta publica» den verkliga
’
meningen med orden »allena styra riket».
Hartmansdorff svarade endast med ett försök till skämt i den
bittra stilen. Han har hört Hierta förneka honom »en roman-
hjeltes gloria» och hoppas derigenom »så sent som möjligt komma i
att synas i Läsebiblioteket». Då man förebrått Hierta »Repre- j
sentantens syn», säger Hartmansdorff, att han nog känner, hur
oskyldig dertill hr Hierta är. »
Jag har redan sagt er, mina her-
rar, hvilka de ansvariga tidningsutgifvarne äro, och bland dem j
befinner sig icke hr Hierta. I alla fall är nu icke fråga om att
rättfärdiggöra tidningsskrifvare, utan att fria eller fälla konun- ,
gens rådgifvare. Jag hoppas, att ridderskapet och adeln icke <
förblandar dessa personer med hvarandra; åtminstone skulle jag 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
