Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPRESENTATIONSFÖRSLAGET HVILANDE. 237
att den derför yrkar en
representationsförändring, hvarigenom alla in-
tressen kunna göras gällande och förnuftets och rättvisans framför allt;
att denna representation bör grundas på allmänna val och, så vidt lokala
olikheter medgifva, närma sig Norges representativa system; dels eme-
dan norrmännen, efter ett fjerdedels sekels pröfning, funnit detta sy-
stem så förmånligt för landets trefnad, att de icke tillåtit någon vä-
sentlig rubbning deri; dels derför, att de båda grannländerna då kunna
vänta, att en dag blifva verkligt förenade och icke blott till namnet.
Dessa åsigter äro i hufvudsaken de samma, som sedan uttalats i
konstitutionsutskottets representationsförslag, hvilket också derför anta-
gits af allmogens representanter, med en
förändring likväl, som vitnar,
att den icke ärnar släppa, hvad den eger och numera vet värdera, utan
vederlag i ett bättre och med det allmännas nytta förenligare.»
Men riddarhuset trodde icke 1840 på någon verkligt stark
folkvilja till förmån för konstitutionsutskottets förslag och redu-
cerade säkerligen den i artikeln omtalta tänkande »millionen»
till mycket oansenliga dimensioner. Under’ upprepade apostro-
/eringar åt Hierta fortsattes diskussionen i trenne dagar, och dess
resultat blef noll, ty den 21 april på aftonen framstälde landt-
marskalken först proposition på Per Lagerhielms yrkande, att
ridderskapet och adeln måtte som sin enda gemensamma tanke
antaga, att »konstitutionsutskottets förslag är
oantagligt». Mot
sådan ordning i propositioners uppställande protesterade många,
och Hierta kallade den »en af de mest grundlagstridiga åtgärder,
som
någonsin blifvit vidtagen». Den vidtogs ändå, och med 164
röster mot 65 gillades den af riddarhuset, hvilket derefter med
155 röster mot 62 antog Lagerhielms förslag; öfriga yrkanden
kunde nu icke komma under omröstning.
Men konstitutionsutskottet, som af sjelfva riksrättens ordfö-
rande, Jakob Cederström, fick heta »en orostiftande myndighet
i samhället», hvilken han till och med ville ställa under åtal,
höll i sig. Det frångick ej sitt förslag och det bragte det slut-
ligen till omröstning i förstärkt‘konstitutionsutskott, der det den 14
maj 1841 antogs att hvila till grundlagsenlig behandling vid näst-
kommande riksdag. »Det stora och vigtiga steget är i dag ta-
get», säger Aftonbladet.’ I dagens händelse ser det »en ljusning
och ett hopp om
Sveriges framtid och föryngring». »De allmänna
medborgerliga rättigheterna hafva vunnit ett högtidligt erkän-
Lande, som icke mera kan undangömmas, än mindre förqväfvas
q Låtom oss
hoppas det öfriga af tiden, af opinionernas utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
