Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
Ml
SKRIFBITRÅDE ÅT BONDESTÅNDET. —
RIKSDAGENS SLUT. 239
hand ifrån dem*). Men —
sade Aftonbladet —
»om det händer,
att de anlita främmande biträde, sker det icke utan en
noggrann
granskning af innehållet, på det att dermed icke måtte yttras
annat, än hvad de sjelfva godkänna». I sitt sista yttrande vid
denna riksdag (14 juni) tecknar Hierta ett motstycke från det
första ståndet. »Det har här någon gång händt», säger han, »se-
dan en lång öfverläggning blifvit slutad, att de närvarande stånds-
ledamöterne blifvit så
öfvertygade om den ena
meningens rik-
tighet, att när ordföranden framstält proposition, har den efter
allas tycke besvarats med —
till exempel ett nästan enhälligt
ja; men när en viss ledamot begärt votering, har han kunnat
vara säker, att det oaktadt få den motsatta propositionen segrande.
Månne icke partitiderna uti detta exempel visa sig återförda, när
pluraliteten på detta sätt handlar efter vink och ett tyst kommando?»
J
Så var då den en gång så efterlängtade riksdagen efter ett
och ett hälft år afslutad. Rosenblad var borta, Nerman var
borta —
men Brahe var
qvar, och de planer på en abdikation,
hvilka kunnat finnas, voro lika grymt besvikna som
planerna
på införandet af »en
rådkammare, hvilken icke i sängkammaren
*) Den 12 juni uppläste Hans Jansson i bondeståndet ett vidlyftigt an-
förande, innefattande’ en återblick på riksdagen, en
apologi för bondeståndet
och ett ogillande af regeringens sätt att gå tillväga i flere uppgifna hänseen-
den. Om de nya statsråden heter det, att ständerna ingalunda »äro skyldiga
att hålla till godo och tacka för, att man till vårdare af deras vigtigaste ange-
lägenheter valt personer, som de aldrig påkallat, som de ej känna, och för
hvilka de sannskyldigt maktegande sjelfva icke tyckas hysa hyarken aktning
eller förtroende» (jemför Heurlins bref!). Ståndets afsigter skildras, beskyll-
ningarna mot bönderne upprepas. »Vi kunna trygt vädja till nationen och fram-
tiden. Döme de öfver oss. t I följande plenum instämde större delen af bonde-
i ståndet med Hans Jansson, hvars anförande läses i Aftonbladet den 14 juni.
Vi kunna ej påstå, att denna »afskedsadress» har samme författare som Hans
Janssons »svarsadress» vid riksdagens början, ty något koncept ha vi ej sett;
osannolikt är det dock icke. Utom L. Hierta och vida mer än han biträdde G.
Hierta, J. P. Theorell, A. Lindeberg med flere de liberala riksdagsmän af bonde-
ståndet, hvilka ej sjelfva egde tillräckligt öfvad penna. Inom ståndet funnos
för öfrigt flere »liberale» ur de bildade klasserna, hvilka skrefvo både för sig
och »bröderne», till exempel en P. Sahlström, J. A. Zetterberg, F. von
-
Zweigbergk. Men biträde af den art, som till exempel Klas Ulrik Herman
1828—30 och hans bror Justus 1834 lemnade det »hedervärda» ståndet, var
1840 mindre efterfrågadt, och »korruptionsfrukostar» hade kommit alldeles
ur bruk —
säger Aftonbladet (1841, 16 april). Palmstiernas uppgifter om för-
•
plägningar och sammanskott till dylika (anf. skr., s.
113) höra till tidens ryk-
ten. Sant är dock, att bland de »liberale» lika väl som bland de konservative
funnos både värdar och gäster, och .
att riksdagspolitiken då som nu ingalunda
skydde »glasens klang».
r I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
