Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
K ■
I
h
240 RIKSDAGSPERIODEN 1840—41 OCH KARL JOHANS SISTA REGERINGSÅR.
i
II
i
W
B
B
erkänner en högre instans». Men blotta klagan af »de gamle»,
att de nye ej kände till sängkammaren och hemsederna, visar,
att de nye ej läto sig allt sådant behaga, som förut gått an, och
det är otvifvelaktigt, att icke blott departementalstyrelsens in-
förande, utan äfven den gamle konungens egen vilja och afsigt,
åt hans nu följande regeringstid gaf en mer konstitutionel prägel,
än hvad 1830-talet fått bevitna.
Men tidningskampen fortgick ohejdadt. Ju mer den gamla
»kamarillan» kände sig tillbakasatt, dess vredare skrefvo hennes
organer inom pressen, och subventioner ersatte, hvad som brast
i prenumeration. Mot Lars Hierta var bitterheten koncentrerad.
Från Hiertas tryckeri och på hans förlag utgafs sommarn
1841 en svensk öfversättning af en populariserad bearbetning utaf
D. F. Strauss’ »Das Leben Jesu», kallad » Strauss och evan-
gelierna, eller Jesu lefnad af Strauss, för tänkande läsare af alla
stånd, bearbetad af en evangelisk teolog». En kritik af kyrko-
dogmernas uppfattning af religionsurkunderna, hvilken nu icke
väcker uppmärksamhet, emedan man vant sig vid den tanken,
att reformationsålderns kritik af dessa’ skrifter icke är veten-
skåpens och icke borde vara protestantismens sista ord, var då
en alldeles ny företeelse inom vår populära literatur, och från
det konservativa lägret, det kyrkliga så väl som det politiska,
höjdes verop öfver den nya boken och fördömelser öfver dess
förläggare. Intet öfversättarnamn stod på titelbladet. Skulle
icke då boktryckaren ansvara? Och stadgas ej landsförvisning
för »förnekelse af den rena evangeliska läran»? Säkerligen slog
,månget hjerta häftigt af förtjusning vid tanken på, att Sverige
möjligen kunde bli Lars Hierta qvitt. Proceduren vid det åtal,
som den 17 augusti anbefaldes mot boktryckaren Hierta, tyder
nästan på en sådan tankegång, och sjelf var Hierta öfvertygad
om tillvaron af en dylik plan. Längre än till en from önskan
hann den dock ej —
och borde ej kunnat hinna, äfven om juryn fält
och Hierta varit rätter svarande i målet, ty landsflykt kunde
efter lag ej ådömas för första resan »förnekelse», hvilken här
var åtalets föremål *).
*) Ett senare prejudikat (1851) har dock ådagalagt, att domstolar dömt
en genom tryck begången »förnekelse» utan att anse sig böra iakttaga stad-
gandet om varning före landsflykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
