Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lars Hierta och Aftonbladet 1844—51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E 266 LARS HIERTA OCH AFTONBLADET 1844—51.
I
I „
Öl
MW
men väl enskilda individer, hvilka dock icke utgöra halfva antalet af
alla bildade menniskor i riket. »Adels- och prestkotteriernas grund-
satser egna sig till underhållandet af hvad man skulle kunna kalla fer-
nissan i samhället: de föra ett fagert språk, men arbeta egentligen på
fortplantandet af förtryck, mörker eller undantagsrättigheters vidmakt-
hållande. Detta är hvad den rådande delen af adeln och presterskapet
kallar »bildning»; denna vilja de hafva representerad med den oerhörda
makten af hälften inom hela representationen, och för denna vilja de,
att massan af det öfriga folket skall blöda och dö, om det behöfves . . .
Massan bör icke blott förtryckas, utan äfven anse för sin heliga skyl-
dighet att uppstödja sjelfva förtrycket.
—
Vill man efterse i historien,
huru det oerhörda och besynnerliga prerogativet för adel och prester
att förfoga om hälften af hela folkmakten uppkommit, så skall man
finna, att de tagit sig denna så kallade rätt eller fått den af konungar
på det öfriga. stora folkets bekostnad, men alltid utan någon primitiv
rättighet härtill, enär det från början icke varit så.» (!) »Adelns och
presterskapets allt för stora andel i representationen grundar sig således
helt enkelt på ingenting annat än våld, såsom hvarje sjelftagen rättig-
het är. Men nu är det juridiskt gifvet, att man aldrig genom arf
eller besittningskontinuitet (häfd) kan bekomma bättre rätt, nämligen
absolut taget, än de hade, som först besutto godset. Då följaktligen
adelns och presterskapets föregångare icke i första hand egde sitt po-
litiska prerogativ annorlunda än till följd af våld eller af sjelftagen
myndighet, så kan också den närvarande adeln, liksom presterskapet,
ej anses innehafva det samma under någon annan eller bättre egenskap.
På denna tråd hänger egentligen hela deras representationsrätt. Skulle
det då verkligen, till följd af dessa klassers hårdnackade motstånd
emot förnuftiga reformer, inträffa, att de öfver sig framkallade någon
sådan rörelse, som åter med våld fråntog dem deras allt för stora
andel .r politisk makt, så hände i sjelfva verket ingenting annat, än
hvad adelns och presterskapets föregångare sjelfva i en förfluten tid
gjort. Vi önska för ingen del denna händelse, ty samhällets utveckling
i lugn och fred är alltid det bästa. Men vi säga blott, hvad ingen
med historisk kunskap kan neka, att adel och presterskap för sina
rättigheters åtkomst hafva så beskaffade antecedentia, att de icke allt för
mycket må tala om dessa sina prerogativers helgd eller beklaga sig
öfver oroande symptomer af missnöje och en retad sinnesstämning
bland folket, i fall de allt för oefterrättligt envisas att förneka detta,
hvad en oförytterlig rättvisa fordrar.»
Vi ha i artikeln kursiverat de rader, hvilka, lösryckta, gåfvo
skäl till beskyllningar mot Hierta att predika våldsamt öfverfall
å adeln och presterne för att genom pöbelns handgripligheter
tvinga dem att antaga det nu föreliggande förslaget till repre*
sentation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
