Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lars Hierta och Aftonbladet 1844—51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN ÖPPNAS. KAMP FÖR REFORMEN. 265
Valen till bonde- och
borgarstånden hade emellertid utfallit till
afgjord förmån för förslaget, och äfven inom
presteståndet hade
antalet ökats af
»möjliga» ja. Utgången hos adeln skulle, antog
man, bero på konungens personliga ställning till frågan och, åt-
minstone i andra hand, på grefve De Geers. »Anledningarna till
förhoppning hafva också aldrig varit större än i detta ögonblick»’
säger Aftonbladet tre dagar före riksdagens öppnande.
Med vackra förhoppningar om ett snart slut på de söndrin-
gar, hvilka så länge hållit fosterlandet i vanmakt, helsade Hierta
i sin tidning det samlade riksmötet, hvars båda högre stånd stri-
den gälde. De konservative segrade vid adelns bänkmansval,
och dermed gick konstitutionsutskottet ur de liberales händer.
Erkebiskopen höll ett helsningstal till sitt stånd, som visade ho-
nom
fullkomligt oberörd af tiden, af tronskiftet, af ministären.
Och regeringen?
Regeringen förklarade sig neutral, men med tillägg, att »frå-
gan kan icke falla». Regeringens neutralitet, sade Aftonbladet
(31 juli), rimmar sig föga med hennes förtroendemäns chefskap
för motståndet. Sade regeringen blott åt dem, hvilkas regel det
alltid är att tänka och handla lika med regeringen, att hon nu
önskade framgång åt förslaget, så ginge det nog både på rid-
dårhuset och i
presteståndet, trots allt larmande motstånd*).
Den 8 augusti lästes i Aftonbladet, icke en af de bästa,
men en af de skarpaste artiklar, som flutit ur Hiertas penna:
»Med hvad rätt sitta adel och prester på den svenska riksdagen ?»
Hvarför skola ,de vara i stånd att af kärlek till enskilda ståndsfördelar
»paralysera hvarje steg framåt till förbättring inom statens allmänna
förhållanden»? Icke ligger orsaken i deras antal, icke i deras för-
mögenhet, jemförda med öfriga medborgares. Icke heller deruti, att de
representera bildningen i landet, ty det göra ingalunda dessa stånd,
*) Heurlin till Kullberg, 2 augusti, anf. saml., säger ungefär det samma.
»Regeringens neutralitet vore en
oförsvarlig galenskap i hvarje annat konsti-
tutionelt land ....
Vågar den försöket med det nya Sverige —
motståndet
blir skarpt, men
jag vill icke då ansvara för utgången .... Vi upplefva un-
derliga händelser. Nu skola prester och adel vara i opposition mot kungen.
Den forna oppositionen, sista riksdags koalitionshjeltar —
Nationens män —
dessa äro numera ministeriela, ^e skola utgöra den nya regimens stöd. Alle-
handa är en
öppen hoftidning. Aftonbladet är slugare, går ej längre, än att
det kan återtaga sin sanna karakter af oppositionstidning —
emot hvilken’
regering som helst.» —
Det var i dessa dagar »hjeltedikten Hamnbusiaden»
utkom.
F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
