Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lars Hierta och Aftonbladet 1844—51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNW8MWWWWWWUWWW
HIERTA OCH KUNGLIGA REPRESENTATIONSFÖRSLAGET. 287
ännu hoppades på reformföreningarna och i planen om den ur-
tim a
riksdagen såg ett medel att utan långt uppskof komma
till ett bättre, principenligare resultat än det, som
antagandet
af det kungliga förslaget skulle medföra. Icke heller bör man
förtänka honom, att han icke, genom afgjordt uppträdande emot
regeringens förslag ville ådraga sig förebråelsen att vara skulden
till dess fall. Ju närmare det led mot afgörandet, dess mer
insåg han kanhända, att reformvännnerne alldeles ingenting
riskerade genom att understödja, hvad regeringen ingalunda sjelf
understödde och endast få af uppriktigt hjerta ville främja, och
att, hvad man än nu måtte säga om den »ena
fågeln i handen»,
var dock reformens. seger fortfarande att söka bland de »tio i
skogen».
Som ledamot af det nämda reformmötets beredningsutskott
deltog Hierta i diskussionen om
»örebroförslaget» och manade
till aktgifvande på opinionen (hvilket gaf Tiden anledning att
gyckla med »mysterierna i Örebro», der Lars Hierta bedt de
invigde hjelpa honom få tag i hans enleverade dotter, Opi-
nionen). Frampå sommarn 1850 begynte Aftonbladet emellertid
att för sin del söka verka för förslagets antagande och ansåg
sig derför utan skuld i det afslag, det vid riksdagen rönte af,
bondeståndet.
När riksdagen sammanträdt, i november 1850, deltog Hierta
(ombud för samma friherrliga ätt som 1847) i försöken att vinna
uppskof med afgörandet intill nästa riksdag, enär ett dylikt upp-
skof skulle gifva konstitutionsutskottet tillfälle att redan nu in-
komma med äfven ett annat reformförslag, hvarigenom skulle
kunna inträffa, att något bättre förslag än det kungliga jemväl
komme under pröfning. Men denna förpostfäktning ledde till
intet, lika som försöket att få afgörandet uppskjutet till januari
1851. Den bästa barometer på stämningen är, att presteståndet
allra först lade sitt nej i urnan.
Den 18 december 1850 diskuterades det kungliga förslaget
på riddarhuset. Sist bland alla erhöll Hierta ordet. Han erin-
rade om beslutet tio år förut, att den adeliga sjelfskrifvenhetens
upphörande vore »adelns gemensamma tanke», och ville deri
finna den mening uttalad, att adeln velat nedlägga sin politiska
makt. Och hvarför icke lika väl detta offer på fäderneslandets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
