Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lars Hierta i andra kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1870. sala-sevallastriden. bankfrågor, gift qvinnas rätt. 325
just icke särdeles älskvärdt, ehuru Hierta icke fick uppbära värre
epitet än »witzare». Starkare tog en
greflig godsegare till orda,
då han förklarade, att Hierta »bedrifvit ett skarpt gyckel med
den kommun, för hvilken han äf vald», ett ord, som sedan åter-
upptogs i pressen och af Hierta der bemöttes, bland annat med
fordran, att hela hans anfallna yttrande ur det justerade proto-
kollet skulle i den angripande tidningen införas. När denna
fordran blifvit uppfyld, fans i yttrandet intet sådant gyckel, som
påståtts, hvilket gaf en insändare anledning till den fula insinua-
tionen, att förnärmelserna mot valmännen förmodligen blifvit bort-
justerade, en
beskyllning, som från Hierta framkallade ännu en
replik. Detta var sista gången, Hiertas offentliga verksamhet
bragte honom fram i de bittra personliga anfallens förgrund.
Sala-Sevallas svallvågor hade icke hunnit lägga sig, när samme
motståndare, som
tagit »gycklet» till kammarens protokoll, äf-
ven der nedlade sin åsigt, att Lars Hierta var. en fiende till
vår industri. »Mina herrar, svarade Hierta, jag har sjelf varit
industriidkare så länge, att jag derigenom torde vara berättigad
.
att med temligen mycket’förakt kasta en sådan beskyllning till-
baka.»
Ännu en gång fick Hierta förgäfves påyrka, att sedlar ej
äro mynt. De äro det, svarade 130 af andra kammarens män
den 2 maj 1870. Få dagar förut hade Hierta bestridt förhöj-
ning i riksbankens redan 9y2
millioner starka diskontlånefond,
emedan han icke ville af banken göra »en barmhertighetsanstalt
för en viss klass af medborgare». Men kammarens majoritet
beslöt fondens höjning. Så drabbade andarne tillsamman, tills
»lånedagen» kom, och dagen derpå hade man föga tid att egna
åt lagutskottets betänkande om Hiertas vanliga motion: ändring
af lagens bud om mannens målsmanskap för hustru, om äkten-
skapsförord och morgongåfva. Men Hierta misströstade ej. Han
erinrade om
husagans fördrifvande ur lagen, trots långvarigt mot-
stånd. »På samma sätt tror jag, att hvarje sak, som har rätt-
visa och billighet för sig, slutligen skall vinna seger . . . Det
vore för mig synnerligen intressant, om kammarens herrar leda-
möter skulle efter riksdagens slut behaga något litet sjelfva
tänka på denna sak, som onekligen är en af de vigtigaste i
samhället.»
fl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
