Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans med Bettles hade han gjort ett ödesdigert försök att
upprätta en station vid Koyokuks källflöden långt ovanför
polcirkeln. Därefter hade han fallit tillbaka till sina stationer vid
Forty Mile och Sixty Mile och ändrat riktning på sina
spekulationer. Han hade från Staterna sänt efter ett litet sågverk och
en flodångare. Sågverket forslades just nu av indianer med
hundar över Chilcootpasset och skulle komma nerför Yukon efter
islossningen i början av sommaren. Senare under sommaren,
när Berings hav och Yukons mynning var isfria, så skulle
flodångaren, som höll på att sammansättas vid S:t Michaels, komma
uppför floden lastad till relingarna med förråd.
Jack Kearns föreslog poker. Franske Luis, Dan MacDonald
och Hal Campbell (som hade gjort ett fynd vid Moosehide),
av vilka ingen deltagit i dansen därför att det inte fanns nog
med flickor åt alla, tyckte bra om förslaget. De letade just
efter en femte man när Ljusan Dag kom ut ur det inre
rummet. Oskulden hängde på hans arm och han hade hela
sällskapet bakom sig.
— Vill du vara med? sa Campbell. Hur är din tur i kväll?
— I kväll är den fin, svarade Ljusan Dag upprymt samtidigt
som han kände hur Oskulden varnande tryckte hans hand. Hon
ville ha honom att dansa. — Visst är min tur god, men jag vill
hellre dansa. Jag har ingen lust att ta alla era pengar från er.
Ingen trugade honom. De tog hans avböjande som ett
slutgiltigt svar och Oskulden fortsatte att trycka hans hand för att
få honom att följa efter alla de andra matj ägarna. Då ändrade
han sig. Det var inte så att han inte ville dansa, inte heller ville
han såra henne, men just denna pockande handtryckning var
någonting mot vilket hela hans fria natur gjorde uppror. Själv
tänkte han bara att han inte ville gå i någon kvinnas ledband.
Trots att han var en karl med stort kvinnotycke betydde inte
kvinnorna mycket för honom. De var leksaker, någonting man
pysslade med när man ville koppla av från livets stora hasard.
Han mötte kvinnor som han mötte whisky och spelkort, men
hans erfarenhet hade sagt honom att det var bra mycket lättare
att bryta med spriten eller korten än med en kvinna om man
väl trasslat in sig ordentligt med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
