Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var en slav under sig själv, vilket ju var naturligt hos
en man med en sund själviskhet. Han gjorde uppror antingen
i panik eller hätsk mordiskhet vid tanken på att vara slav
under någon annan. Kärlekens ljuva boja var ett begrepp som
han stod fullkomligt främmande inför. Men kamratskap mellan
män var någonting helt annat än kärlek till en kvinna. Det
fanns inga bojor i kamratskap. Det var en renhårig affär
mellan män som inte förföljde varandra utan delade riskerna över
stigar, floder och berg på jakt efter liv och rikedomar. Män
och kvinnor förföljde varandra och förr eller senare måste den
ena ge vika och falla undan för den andras vilja. Kamratskap,
det var något annat. Det fanns inget slaveri i det. Även om han
var en man vars styrka verkade gränslös och han därför gav
betydligt mer än han fick gav han det inte av plikt utan med en
kunglig frikostighet. Det han gav i möda eller hjältemodig
uthållighet gavs varmhjärtat. Att bära dag efter dag över
storm-svepta pass eller myggsurrande träsk och hela tiden bära dubbel
packning mot vad kamraten bar, det var inte orättvisa eller
tvång. Det var det som gjorde det renhårigt. Vissa män var
starkare än andra — det var sant, men så länge varje man
gjorde sitt bästa var det ett hederligt byte, man respekterade
överenskommelsen och gjorde en hederlig affär.
Men med kvinnor var det annorlunda. Kvinnor gav lite och
ville ha allt. Kvinnorna hade förklädesband och de var så
kvicka att tjudra förste bäste karl bara han råkade titta på dem
lite för länge. Och där stod Oskulden, som när han kommit
in hållit på att gäspa käkarna ur led och hade blivit mer än
glad när han bjöd upp henne till dans. En dans hade gått bra,
men bara därför att han dansat två gånger, tre gånger och en
del gånger till med henne stod hon nu där och tryckte hans
hand när man bett honom vara med om ett parti poker. Det var
de förhatliga förklädesbanden igen. Det var början till det tvång
hon skulle öva mot honom om han gav efter. Han menade ju
inte att hon inte var ett tjusigt kjoltyg, frisk och kraftig och
trevlig att se på, och så dansade hon utmärkt också, men hon
var också en kvinna med en kvinnas hela längtan att fånga
honom med sina förklädesband, binda honom till händer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
