Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sett. Varje spelares blick var riktad mot hennes ansikte när
hon ögnade över korten, men hon gav inte någon ledtråd.
Hennes ansiktsdrag kunde ha varit skulpterade i is ty hennes uttryck
var precis detsamma innan, under och efter. Inte en muskel
rörde sig, inte heller vidgades hennes näsborrar det minsta, och
ögonen glittrade inte till. Hon lade åter ner korten på bordet
och blickarna vek sakta från henne utan att ha fått veta
någon-ting.
MacDonald log välvilligt.
— Jag följer dig Ljusan Dag och den här gången stjälper
jag er med tvåtusen. Hur har du det med din aning, Jack?
— Den kryper som vanligt, Mac. Du har satt mig nu men
den där aningen är ett förbannat livaktigt kreatur och jag har
bara att följa den. Jag går med på tre tusen. Och jag har en
aning till, Ljusan Dag kommer att göra detsamma.
— Det ska han, höll Ljusan Dag med om när Campbell hade
lagt sig. Han kan det här och han spelar därefter. Jag följer
med tvåtusen och sen vill jag dra.
Man drog korten i en sal som var fullkomligt tyst sånär som
på de tre spelarnas låga röster. Trettiofyratusen dollar låg redan
i potten och spelet kanske ännu inte gått halvvägs. Till
Oskuldens förvåning behöll Ljusan Dag sina tre drottningar, slängde
sina åttor och begärde två nya kort. Men den här gången vågade
inte ens hon se vad han fått. Hon visste hur långt hon kunde
gå utan att förlora självkontrollen. Inte heller han såg på sina
kort. De två nya korten låg på bordet med baksidan uppåt så
som de givits honom.
— Kort? frågade Kearns MacDonald.
— Det är nog med vad jag har.
— Du kan dra om du vill, det vet du, varnade Kearns
honom.
— Inte jag, det jag har täpper.
Kearns drog själv två kort men såg inte på dem. Fortfarande
lät Harnish sina kort ligga.
— Jag satsar aldrig mot en färdig hand, sa han sakta. Det
blir du som får sätta i gång det hela Mac.
MacDonald räknade sina kort omsorgsfullt för att vara helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
