Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet gick genom MacDonalds huvud, för han närmade sig
Ljusan Dag med handen framsträckt.
— Jaså! Är du den förste? skrattade Ljusan Dag och
grab-bade tag i den andres hand som till ett handslag.
— Nej, nej! skyndade denne sig att säga. Jag ville bara
gratulera dig på din födelsedag. Naturligtvis kan du ju slänga
omkull mig i snön. Vilken chans skulle jag kunna ha mot en
som lyfter niohundra pund.
MacDonald vägde hundraåttio pund och Ljusan Dag hade
bara fattat tag i hans hand, men i ett enda snabbt ryck hade
han kastat upp krogvärden i luften och slängt honom med
huvudet före ner i snön. Han grabbade nu efter den närmaste
bland männen och i snabb följd slängde han omkull ett halvt
dussin till. Allt motstånd var lönlöst. De flög huller om buller
kring honom, landade hur som helst, landade i de mest
groteska ställningar i den mjuka snön. Det blev snart svårt att i
det svaga stjärnljuset skilja mellan dem som redan slängts
omkull och dem som ännu blott väntade på sin tur och han började
känna på deras skuldror och rygg för att kunna avgöra om de
redan blivit pudrade med snö eller inte.
— Har du fått ditt dop ännu? blev hans entoniga fråga när
han sträckte ut sina fruktansvärda nävar.
Flera tjog låg redan i en lång rad i snön under det att andra
böjde knä i låtsad ödmjukhet, skyfflade snö över huvudena
och påstod att den heliga handlingen redan var fullbordad.
Men en grupp på fem män stod kvar upprätt. Nybyggare och
skogsmän som var redo att ta upp kampen med vilken man
som helst.
De hade gått igenom den hårdaste av alla misshandelsskolor,
de var veteraner från otaliga råkurr, män av blod och svett och
seghet, men de saknade just den egenskap som Ljusan Dag
besatt i övermått — den perfekta hjärnan med det absoluta
muskelsamspelet. Det var inte hans förtjänst, det var bara så. Han
hade fötts med dessa anlag. Hans nervbanor förmedlade intryck
snabbare än deras, själva hans muskler, i kraft av de
ögonblick-ligare kemiska processerna, lydde hans vilj oimpulser fortare än
vad deras gjorde. Han var skapt så. Hans muskler var hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
