Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
explosiva. Hans kropps hävstänger klippte i gång som en
stålfällas käftar. Och till allt detta kom hans övermänskliga styrka,
den som inte ges mer än en människa på miljonen. En styrka
som inte är en kvantitativ utan en kvalitativ nyhet. En den
starkaste organiska överlägsenhet som finns i själva
musklernas uppbyggnad. Det var därför han så snabbt kunde spänna
till, och innan motståndaren ännu hade hunnit bli medveten och
kunnat göra motstånd hade spänningens mål redan uppnåtts.
Och tvärtom, så snabbt blev han medveten om en spänning
riktad mot honom att han kunde rädda sig genom motstånd eller
en blixtsnabb motspänning.
— Det tjänar ingenting till att ni står där. Ljusan Dag vände
sig mot den väntande gruppen. Ni kan lika gott lägga er med
en gång och få ert dop. Ni kanske kan få ner mig någon annan
dag på året, men på min födelsedag vill jag att ni alla ska
veta att jag är den bäste. Är det där Pat Hanrahans hungriga
tryne som stirrar så villigt på mig? Kom an då Pat.
Pat Hanrahan som varit proboxare på den tid man ännu inte
gått över till de mjuka boxhandskarna, och som var en av de
verkliga slagskämparna steg nu fram. De två männen grabbade
tag i varandra och innan irländaren ännu hunnit ta i, fann han
att han var fastskruvad i en skoningslös halvnelson som
borrade ner honom med huvud och skuldror i snön. Joe Hines,
före detta timmerhuggare, gick i däck med ett brak som om
han fallit från taket på ett tvåvåningshus — han hade kastats av
ett nacksving som han menade hade kommit innan han varit
redo.
Det fanns ingenting i allt detta som tröttade Ljusan Dag.
Han samlade sig inte många minuter. Det hela gick praktiskt
taget tidlöst snabbt. Hans kropp exploderade abrupt och
skrämmande på ett ögonblick, i nästa ögonblick var den åter avspänt
lugn. På så sätt blev nu Doc Watson, som var en gråskäggig
man av järn utan förflutet och en slagsmålens skräck, på
bråkdelen av en sekund kullkastad just som han själv skulle gå
till angrepp. Just som han samlade sig till ett språng var
Ljusan Dag över honom med en så fruktansvärd snabbhet att han
kastades bakåt ned på marken. Olaf Henderson som tog exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
